Om en och en halv timme går flyget hem. Det här har varit en minnesrik resa med så många intryck att jag inte vet hur jag skall sammanfatta den.
Kändes lite underligt när jag, med fullpackade ryggsäckar, gick uppför La Rambla efter att ha tagit en sista kaffe på TravelBar. Det blir ’trevligt resa hem’ och ’roligt att ha träffat dig’ och ’vi kanske ses igen’. Min favoritkock är redan igång och arbetar i köket, varor levereras och allting är som vanligt här.
Inte på något sätt kunde jag märka att turistmängen hade minskat. Idag är det fuktigt, kvavt och himlen är låg. Jag har börjat hitta i den här staden och har inte haft kartan framme på drygt en vecka. I Metron klarar jag mig bra och det har inte inneburit några svårigheter att hitta mellan de olika linjerna. Jag är faktiskt lite imponerad av mig själv.
I går gjorde jag slutligen utflykten till Montserrat som till viss del fortfarande är ett fungerande kloster. Fascinerande vyer och än mer imponerande att se vad den mänskliga handen har åstadkommit. Känner mig för en stund djup och funderar på hur mycket munkar och nunnor har tillfört oss ofrälse genom åren. Ja, om vi bortser från vad religionen har tillfört överlag i form av krig och mördande i Guds namn, så har faktiskt de fredliga nunnorna och munkarna tillfört mycket kunskap och faktiskt njutning. Olika alkoholhaltiga drycker, vackra skrifter och mycket kunskap. Egentligen rätt intressant vilka fantastiska hantverkare och konstnärer de har varit. Det är regntunga skyar här uppe. Det regnar inte men vid ett försök att se klipporna försvinner de i en mjölkaktig dimma ca 10 meter upp.
Satt en lång stund på balkongen i morse och tittade på förbipasserande, konstnärer och mänskliga statyer. Det kryllar av dem alla. Noterade att det tog en av konstnärerna drygt en timme att plocka fram alla alster och montera upp alla ställningar han hade haft med sig på en kärra på hjul. Inte skulle jag vilja byta det jobbet med honom och där till all väntan för att få in lite slantar för att kunna betala hyran.
Varmt, fuktigt och känslan av avslut är stark nu. Uppför La Rambla till Place Catalynia, metro till Arc de Triomph där busstationen ligger. In med väskorna i en box så jag kan köpa de utlovade ölen av märket San Miguel till grannen Claes som körde mig till flygplatsen. Nu är ryggsäcken fullproppad och tung. Tur att jag inte hade med mig så mycket grejer hit utan sparade lite plats för presenterna.
Det tar en timme att ta sig till flygplatsen med bussen. Jag är lite tidig så jag kan inte checka in än på en timme men sedan går det undan. Jag är fortfarande så fascinerad över hur få spanjorer som kan ett andra språk. De är helt klart en bristvara. Så det finns bara en sak att göra: lära sig spanska. Men jag måste erkänna att om jag skall välja mellan att lära mig spanska och salsa är valet ganska enkelt. Nåväl, vi lär väl se vad som händer i livet framöver.
Sitter på uteserveringen på flygplatsen, i skuggan, och funderar på hur det kommer att kännas att komma hem. Har bytt om till långbyxor och gympaskor ligger i ytterfacken på ryggsäcken för att de enkelt skall kunna plockas fram när jag har landat och husnyckeln är lätt åtkomlig. Det enda jag har köpt till mig själv är en flaska Rom för det facila priset av 60 kronor och en cola skall nog inhandlas för att avsluta resan när jag väl har kommit hem.
När jag läste mejlen imorse hade Ryan Air kommit med ett erbjudande om super-billiga resor till vissa destinationer. Nog är det lockande alltid! En storstad i Italien är alltid lockande. Får väl åka hem och räkna på besparingarna eller kanske till och med fundera närmare på det där med plan B.
Till nästa gång
/Madlén
lördag 6 oktober 2007
tisdag 2 oktober 2007
2 oktober 21:15
Detta är så otroligt. Här sitter jag på min balkong precis ovanför La Rambla och tittar på folkvimlet. Helt plötsligt dyker ett huvud upp som visar sig tillhöra Mai från Shanghai. Hon har precis anlänt och ville bara titta på utsikten. Det visar sig att balkongen som jag trodde jag ensam hade tillträde till delas av två rum. Mai skall stanna 4 dagar innan hon åker vidare för att avsluta sin resa i Paris där hon skall lära sig mera om konjak och närmare bestämt Hennesy. Ja, alla skall vi ju ha ett yrke.
Det här pensionatet har nog varit en vacker byggnad en gång i tiden. Imorse, innan jag gick upp, låg jag och tittade upp i taket. Efter en liten stund insåg jag att rummen i den här byggnaden en gång i tiden måste ha varit mycket stora men att man någon gång har byggt mellanväggar med små rum och många korridorer som resultat. Man kan se spår av vackra tak och färglada mönster i golven. Hmmmm . . .
Fick för en stund sedan samtal från Steven och mejl från Beth. De är hemma och har det bra. De undrar om jag längtar hem. Jo, nog gör jag det lite. Till ett tyst och lugnt Floda , och när jag väl kommer hem kommer jag väl inte att kunna sova för att det är för tyst.
Men nog börjar det kännas som att det är slutet på en resa. Imorgon skall jag till Montserat och dagen efter skall det packas. Men just nu är klockan 21:30, jag har bara kjol och linne på mig och vimlet nedanför mig är i full gång.¨
Saknar er mina barn
Och till er andra
Be carefull out there
Det här pensionatet har nog varit en vacker byggnad en gång i tiden. Imorse, innan jag gick upp, låg jag och tittade upp i taket. Efter en liten stund insåg jag att rummen i den här byggnaden en gång i tiden måste ha varit mycket stora men att man någon gång har byggt mellanväggar med små rum och många korridorer som resultat. Man kan se spår av vackra tak och färglada mönster i golven. Hmmmm . . .
Fick för en stund sedan samtal från Steven och mejl från Beth. De är hemma och har det bra. De undrar om jag längtar hem. Jo, nog gör jag det lite. Till ett tyst och lugnt Floda , och när jag väl kommer hem kommer jag väl inte att kunna sova för att det är för tyst.
Men nog börjar det kännas som att det är slutet på en resa. Imorgon skall jag till Montserat och dagen efter skall det packas. Men just nu är klockan 21:30, jag har bara kjol och linne på mig och vimlet nedanför mig är i full gång.¨
Saknar er mina barn
Och till er andra
Be carefull out there
2 oktober runt 20 snåret
Gatorna tar aldrig slut och det verkar hela tiden finnas något nytt att se och upptäcka. Allt här verkar vara litet. Små trånga gator och gränder, små butiker, små restauranger …. Alting verkar vara ett hål i väggen vilket resulterar i avlånga utrymmen. Det är som att gå in i en helt ny värld när man väl har passerat ’gränsen’.
Jag hamnade i ett, vad som antagligen måste beskrivas som ett, konstnärsområde. Gallerierna låg efter varandra som ett pärlband. Hmmm … och jag njöt! Konstnärsmaterial fanns att hitta i mängder. Gammal och ny konst om vartannat.
Vidare, på andra sidan om La Rambla hittaqde jag matmarknaden. WOW! Här finns verkligen allting. Frukt, grönsaker, skaldjur, fårskallar, fårtestiklar . . . jag behöver kanske inte säga mera. Vad man än skulle behöva så finns det där! Att äta lunch här är bara ett måste.
Jag stannar till på ett ställe som ser ut som en fyrkant. På utsidan utmed tre av de fyra sidorna är det en bardisk och där sitter 24 gäster tätt packade. Råvarorna ligger mellan gästerna och personalen som verkar bestå av mamma, pappa och två söner. De arbetar på en yta av ungefär 5 m2 och jag kan bara föreställa mig hur välorganiserade de måste vara för att det skall fungera. Här tar man emot order, sträcker dryck och mat över råvarorna, det skickas bestick och fat, någon lagar mat, nya gäster sträcker de förra gästernas porslin över till personalen . . . Det här är underhållning på hör nivå för att inte prata om hur god maten är. Oj, oj, den mannen skulle jag kunna tänka mig ha hemma i köket!
Mätt i magen och sinnena fulla av intryck går jag långsamt vidare. Går de trånga gatorna fram och passar på att titta i små butiker efter presenter till tjejerna. Det intressanta med den här staden är att den trots allt ingår i EU. Här ligger parfymeriaffären vägg i vägg med fönster tillverkaren, här slipar man fönsterbågar och röken yr ut genom dörren. Jag har sett många hantverkare arbeta med ganska dammiga och skitiga arbeten men jag har inte sett en enda som har haft någon form av skydd. Såg en man som sanerade en stenskulptur från klotter och kemikalierna lukta lång väg men han stod med händerna i det som om det vore tvättmedel.
Och helt plötsligt står jag i kvarteret där männens drömmar uppfylls. Tragiskt, fruktansvärt och avskyvärt. Unga flickor som antagligen inte är äldre än mina egna döttrar. Det är sjumilastövlarna därifrån. Brrrr . . .
Vidare genom gränder och små torg tillbaka till pensionatet. Det är nytt rum idag igen som visar sig ha balkong, tv och säkerhetslåda. Fantastiskt bra. Enda smolken är att balkongen vetter mot La Rambla. Hepp. Det innebär troligen ännu en sömnlös natt men en sömnlös natt med live-underhållning. Tänk på mig inatt.
Älskar er barnen!
Och till er andra
Be careful out there!!
Jag hamnade i ett, vad som antagligen måste beskrivas som ett, konstnärsområde. Gallerierna låg efter varandra som ett pärlband. Hmmm … och jag njöt! Konstnärsmaterial fanns att hitta i mängder. Gammal och ny konst om vartannat.
Vidare, på andra sidan om La Rambla hittaqde jag matmarknaden. WOW! Här finns verkligen allting. Frukt, grönsaker, skaldjur, fårskallar, fårtestiklar . . . jag behöver kanske inte säga mera. Vad man än skulle behöva så finns det där! Att äta lunch här är bara ett måste.
Jag stannar till på ett ställe som ser ut som en fyrkant. På utsidan utmed tre av de fyra sidorna är det en bardisk och där sitter 24 gäster tätt packade. Råvarorna ligger mellan gästerna och personalen som verkar bestå av mamma, pappa och två söner. De arbetar på en yta av ungefär 5 m2 och jag kan bara föreställa mig hur välorganiserade de måste vara för att det skall fungera. Här tar man emot order, sträcker dryck och mat över råvarorna, det skickas bestick och fat, någon lagar mat, nya gäster sträcker de förra gästernas porslin över till personalen . . . Det här är underhållning på hör nivå för att inte prata om hur god maten är. Oj, oj, den mannen skulle jag kunna tänka mig ha hemma i köket!
Mätt i magen och sinnena fulla av intryck går jag långsamt vidare. Går de trånga gatorna fram och passar på att titta i små butiker efter presenter till tjejerna. Det intressanta med den här staden är att den trots allt ingår i EU. Här ligger parfymeriaffären vägg i vägg med fönster tillverkaren, här slipar man fönsterbågar och röken yr ut genom dörren. Jag har sett många hantverkare arbeta med ganska dammiga och skitiga arbeten men jag har inte sett en enda som har haft någon form av skydd. Såg en man som sanerade en stenskulptur från klotter och kemikalierna lukta lång väg men han stod med händerna i det som om det vore tvättmedel.
Och helt plötsligt står jag i kvarteret där männens drömmar uppfylls. Tragiskt, fruktansvärt och avskyvärt. Unga flickor som antagligen inte är äldre än mina egna döttrar. Det är sjumilastövlarna därifrån. Brrrr . . .
Vidare genom gränder och små torg tillbaka till pensionatet. Det är nytt rum idag igen som visar sig ha balkong, tv och säkerhetslåda. Fantastiskt bra. Enda smolken är att balkongen vetter mot La Rambla. Hepp. Det innebär troligen ännu en sömnlös natt men en sömnlös natt med live-underhållning. Tänk på mig inatt.
Älskar er barnen!
Och till er andra
Be careful out there!!
Tisdag morgon 2 oktober
Morgon i Barcelona. Jag sätter mig på Micke’s precis utanför mitt pensionat och det ligger som sagt precis mitt på La Rambla. Här blir jag inte riktigt klok på vem som är turist och vem som är på väg till jobbet. De enda jag kan peka ut med säkerhet är barn och ungdomar som skall till skolan. Små barn med ryggsäckar som håller sina föräldrar i handen släpandes fötterna efter sig.
Ungdomarna känner man igen på mapparna de bär på. Jag la märke till det när jag besökte universitetet förra veckan. Färgglada mappar i storleken mellan A3 –A4. Inga väskor här inte.
När jag vandrar genom gatorna ser jag butiksägare som förbereder sig för dagens kommers. Det fejas utanför butikerna vilket innebär att man först sopar och sedan skurar sin lilla ruta utanför affären.
I den här staden slänger man allt direkt på gatan. Papperskorgar och askkoppar är ett glömt fenomen tydligen, men det ger många människor chansen att förtjäna sitt levebröd. Många män och kvinnor i alla åldrar arbetar för rehållningsbolaget BCNeta. Utrustningen består av en sopkvast och en stor kasse i hårdplast. Allt skräp sopas ihop och sopas in i kassen sen får de bära detta hela dagen. Puh!
Nu skall jag ge mig av och göra en dag i Barcelona.
Älskade barn, nu saknar jag er vansinnigt mycket
Och ni andra
Be careful out there
Ungdomarna känner man igen på mapparna de bär på. Jag la märke till det när jag besökte universitetet förra veckan. Färgglada mappar i storleken mellan A3 –A4. Inga väskor här inte.
När jag vandrar genom gatorna ser jag butiksägare som förbereder sig för dagens kommers. Det fejas utanför butikerna vilket innebär att man först sopar och sedan skurar sin lilla ruta utanför affären.
I den här staden slänger man allt direkt på gatan. Papperskorgar och askkoppar är ett glömt fenomen tydligen, men det ger många människor chansen att förtjäna sitt levebröd. Många män och kvinnor i alla åldrar arbetar för rehållningsbolaget BCNeta. Utrustningen består av en sopkvast och en stor kasse i hårdplast. Allt skräp sopas ihop och sopas in i kassen sen får de bära detta hela dagen. Puh!
Nu skall jag ge mig av och göra en dag i Barcelona.
Älskade barn, nu saknar jag er vansinnigt mycket
Och ni andra
Be careful out there
måndag 1 oktober 2007
Måndag 1 oktober
Nytt rum i natt vilket har inneburit avbruten sömn på grund av att balkongen vetter mot La Rambla. Nog för att det var natten till måndag men Barcelona sover aldrig.
Idag har jag en tid att passa. Skall träffa Beth och Steven för frukost innan de åker hem. När jag kommer till TravelBar är Steven redan där medan Beth, som vanligt, är och shoppar något. Idag är det plånbok till maken. Steven och jag har tillbringat en del tid tillsammans medan Beth har dammsugit butikerna. Sen säger jag inte mera ....
Idag hade jag tänkt att ta mig till Montserat men redan före 10 på förmidagen är det stekande hett så det är bara att ge upp. Förra veckan var vädret mera drägligt och mera foto-vänligt. Jag klarar inte värme så bra.
Går en långsam tur genom kvarter jag ännu inte upptäckt och njuter av skuggan. Måndag och nu är slipsarna ute på stan. Turisterna är inte riktigt lika många som under helgen som varit vilket gör det drägligt att promenera i stan och på stranden är det inte heller samma hets.
En lugn och avkopplande dag med en del observationer, lyssna på bok och dricka mycket vatten. På vägen hem tar jag mig tid att titta på presenter till tjejerna och lite tapas.
Om en stund skall jag ta mig 'hem'. Skall bli spännande att se hur mitt nya rum är.
Älskade barn, var rädda om er!
och till er andra
Be careful out there
Idag har jag en tid att passa. Skall träffa Beth och Steven för frukost innan de åker hem. När jag kommer till TravelBar är Steven redan där medan Beth, som vanligt, är och shoppar något. Idag är det plånbok till maken. Steven och jag har tillbringat en del tid tillsammans medan Beth har dammsugit butikerna. Sen säger jag inte mera ....
Idag hade jag tänkt att ta mig till Montserat men redan före 10 på förmidagen är det stekande hett så det är bara att ge upp. Förra veckan var vädret mera drägligt och mera foto-vänligt. Jag klarar inte värme så bra.
Går en långsam tur genom kvarter jag ännu inte upptäckt och njuter av skuggan. Måndag och nu är slipsarna ute på stan. Turisterna är inte riktigt lika många som under helgen som varit vilket gör det drägligt att promenera i stan och på stranden är det inte heller samma hets.
En lugn och avkopplande dag med en del observationer, lyssna på bok och dricka mycket vatten. På vägen hem tar jag mig tid att titta på presenter till tjejerna och lite tapas.
Om en stund skall jag ta mig 'hem'. Skall bli spännande att se hur mitt nya rum är.
Älskade barn, var rädda om er!
och till er andra
Be careful out there
Söndag 30 september
Andra natten på raken som jag har fått sova ostört. Det är värt mycket när man är ute så här. Det tar på krafterna att hela tiden behöva hålla koll på sina grejer. Att resa ensam i en storstad är fantastiskt givande men också mycket tröttande. Det har varit skönt att ha Beth och Steven som sällskap.
Idag träffades vi för frukost på TravelBar. Härligt ställe! Jag har träffat folk från Sydafrika till Norge. Många engelskmän kommer hit. Har fått veta att det är billigt för dem att åka hit och det går snabbt att ta sig hit för dem.
När jag kommer in frågar en av killarna bakom baren om jag vill ha ’cafe americano’ och rostat bröd med ost och marmelad. Det är vad jag brukar beställa i stället för den engelska frukosten som de flesta äter här. Snacka om att känna sig som hemma när man bara kan komma in och säga ”det vanliga, tack!”
Beth och Steven har bestämt sig för att stanna en dag till så Beth håller på att boka om deras biljetter. Kul! Idag blir det stranden. Vi kollade upp vädret igår och det såg lovande ut.
När vi kommer till stranden, som för övrigt heter Barceloneta, visar det sig vara flyguppvisning på gång. Wow!!! Snacka om att de är duktiga! Så för att sammanfatta strand-dagen blev det 484 bilder. Någon av dem måste förhoppningsvis bli bra. Förutom flygplan har jag idag fotograferat sjöjungfrun Beth som, med tanke på att hon kommer från USA, inte tycker att vågorna är så fantastiska men trots det njuter av vattnet.
Mina fötter är ömma, min krossade tå är blå och svullen, mina axlar värker från bärandet på ryggsäcken! Idag behöver jag massage. För 50 kronor får jag ryggen masserad och hon hittar direkt de ömma ställena.
Stranden är fullpackad med folk förståeligt nog när det är söndag. Jag låter solstrålarna smeka min kropp och öronen får sitt genom att lyssna på ’Mannen som hatade kvinnor’. Förstår varför så många har pratat om den boken. Måste lyssna om den för jag måste erkänna att jag somnade till lite.
Tillbaka till city för lite mat, ladda upp bilder, snack med kompisarna, en öl. Klockan är 21, jag har fått en liten lektion i Rugby, ikväll är det Sydafrika vs England, magen är mätt och jag orkar inte prata mera idag så nu bär det av hemåt.
Måste berätta om mitt boende. Jag bokade 8 dygn på Pencion Picaso. Detta skulle i vanliga fall innebära att jag skulle bo i samma rum på samma pensionat 8 nätter. NIX! Två nätter i rum 8, två nätter i rum 27, en natt i rum 24, en natt i rum 7 och två nätter i rum 9. Det ni!
Älskade barn, saknar er
Och till er andra
Be careful out there
Idag träffades vi för frukost på TravelBar. Härligt ställe! Jag har träffat folk från Sydafrika till Norge. Många engelskmän kommer hit. Har fått veta att det är billigt för dem att åka hit och det går snabbt att ta sig hit för dem.
När jag kommer in frågar en av killarna bakom baren om jag vill ha ’cafe americano’ och rostat bröd med ost och marmelad. Det är vad jag brukar beställa i stället för den engelska frukosten som de flesta äter här. Snacka om att känna sig som hemma när man bara kan komma in och säga ”det vanliga, tack!”
Beth och Steven har bestämt sig för att stanna en dag till så Beth håller på att boka om deras biljetter. Kul! Idag blir det stranden. Vi kollade upp vädret igår och det såg lovande ut.
När vi kommer till stranden, som för övrigt heter Barceloneta, visar det sig vara flyguppvisning på gång. Wow!!! Snacka om att de är duktiga! Så för att sammanfatta strand-dagen blev det 484 bilder. Någon av dem måste förhoppningsvis bli bra. Förutom flygplan har jag idag fotograferat sjöjungfrun Beth som, med tanke på att hon kommer från USA, inte tycker att vågorna är så fantastiska men trots det njuter av vattnet.
Mina fötter är ömma, min krossade tå är blå och svullen, mina axlar värker från bärandet på ryggsäcken! Idag behöver jag massage. För 50 kronor får jag ryggen masserad och hon hittar direkt de ömma ställena.
Stranden är fullpackad med folk förståeligt nog när det är söndag. Jag låter solstrålarna smeka min kropp och öronen får sitt genom att lyssna på ’Mannen som hatade kvinnor’. Förstår varför så många har pratat om den boken. Måste lyssna om den för jag måste erkänna att jag somnade till lite.
Tillbaka till city för lite mat, ladda upp bilder, snack med kompisarna, en öl. Klockan är 21, jag har fått en liten lektion i Rugby, ikväll är det Sydafrika vs England, magen är mätt och jag orkar inte prata mera idag så nu bär det av hemåt.
Måste berätta om mitt boende. Jag bokade 8 dygn på Pencion Picaso. Detta skulle i vanliga fall innebära att jag skulle bo i samma rum på samma pensionat 8 nätter. NIX! Två nätter i rum 8, två nätter i rum 27, en natt i rum 24, en natt i rum 7 och två nätter i rum 9. Det ni!
Älskade barn, saknar er
Och till er andra
Be careful out there
lördag 29 september 2007
Lördag 29 september
Igår var det fint väder så jag tog en tur till stranden. På eftermiddagarna har det blåst upp och känts riktigt kallt och då är det alldeles utmärkt att turista lite.
Har spanat in turistbussarna, dubbeldeckare, och undrat hur turistig jag skall bli. Det finns 3 olika turer och bara det säger lite om hur stor staden är. Så efter en massa grubblande köpte jag en tvådagarsbiljett och satte mig på bussen som går blå, eller södra, turen. Många av ställena hade jag redan besökt men inte läst på så mycket om så det var bra att få lite info. Sen var det ett tillfälle att få plåta från andra våningen på bussen.
En tur till baren, ladda över bilder och prata med lite folk. Helt slut tog jag mig till pensionatet och somnade som en stock.
Idag var det riktigt svårt att komma upp. Efter en stund insåg jag att det här var första natten på drygt en vecka som jag har sovit i enkelrum, utan att någon har snarkat mig i örat eller att det har varit så lyhört att man hör grannen eller att det kommer in en ny gäst och börjar prassla med packning mitt i natten. Det här var första natten jag sov mer än 1 timme i taget och mer än 5 timmar på raken.
Frukost. Beth och Steven gör mig sällskap, lite prat och vi går iväg till våra respektive turist-turer. Jag har den norra turen att göra med turistbussen. När jag går upp för La Rambla inser jag efter en stund varför det är så mycket folk. Det är lördag! Puh, hade verkligen ingen lust att köa för att komma på bussen men så blir det. Andas i fyrkanter och ta det lugnt.
Här får bilderna tala för sig själva. Det är så mycket intryck, så mycket information och så mycket rörelse. Tillbaka, hämta datorn och ladda över bilderna.
Beth, Steven och jag skall gå ut och äta en bit mat om en stund. Sen blir det tidig kväll för mig. Fast egentligen hade jag velat se matchen, Barca borta, ikväll men den börjar inte förrän 22. Ja, ja …. Vem vet vad som händer.
Älskade barn, saknar er
Och till er andra
Be careful out there
Har spanat in turistbussarna, dubbeldeckare, och undrat hur turistig jag skall bli. Det finns 3 olika turer och bara det säger lite om hur stor staden är. Så efter en massa grubblande köpte jag en tvådagarsbiljett och satte mig på bussen som går blå, eller södra, turen. Många av ställena hade jag redan besökt men inte läst på så mycket om så det var bra att få lite info. Sen var det ett tillfälle att få plåta från andra våningen på bussen.
En tur till baren, ladda över bilder och prata med lite folk. Helt slut tog jag mig till pensionatet och somnade som en stock.
Idag var det riktigt svårt att komma upp. Efter en stund insåg jag att det här var första natten på drygt en vecka som jag har sovit i enkelrum, utan att någon har snarkat mig i örat eller att det har varit så lyhört att man hör grannen eller att det kommer in en ny gäst och börjar prassla med packning mitt i natten. Det här var första natten jag sov mer än 1 timme i taget och mer än 5 timmar på raken.
Frukost. Beth och Steven gör mig sällskap, lite prat och vi går iväg till våra respektive turist-turer. Jag har den norra turen att göra med turistbussen. När jag går upp för La Rambla inser jag efter en stund varför det är så mycket folk. Det är lördag! Puh, hade verkligen ingen lust att köa för att komma på bussen men så blir det. Andas i fyrkanter och ta det lugnt.
Här får bilderna tala för sig själva. Det är så mycket intryck, så mycket information och så mycket rörelse. Tillbaka, hämta datorn och ladda över bilderna.
Beth, Steven och jag skall gå ut och äta en bit mat om en stund. Sen blir det tidig kväll för mig. Fast egentligen hade jag velat se matchen, Barca borta, ikväll men den börjar inte förrän 22. Ja, ja …. Vem vet vad som händer.
Älskade barn, saknar er
Och till er andra
Be careful out there
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
