Detta är så otroligt. Här sitter jag på min balkong precis ovanför La Rambla och tittar på folkvimlet. Helt plötsligt dyker ett huvud upp som visar sig tillhöra Mai från Shanghai. Hon har precis anlänt och ville bara titta på utsikten. Det visar sig att balkongen som jag trodde jag ensam hade tillträde till delas av två rum. Mai skall stanna 4 dagar innan hon åker vidare för att avsluta sin resa i Paris där hon skall lära sig mera om konjak och närmare bestämt Hennesy. Ja, alla skall vi ju ha ett yrke.
Det här pensionatet har nog varit en vacker byggnad en gång i tiden. Imorse, innan jag gick upp, låg jag och tittade upp i taket. Efter en liten stund insåg jag att rummen i den här byggnaden en gång i tiden måste ha varit mycket stora men att man någon gång har byggt mellanväggar med små rum och många korridorer som resultat. Man kan se spår av vackra tak och färglada mönster i golven. Hmmmm . . .
Fick för en stund sedan samtal från Steven och mejl från Beth. De är hemma och har det bra. De undrar om jag längtar hem. Jo, nog gör jag det lite. Till ett tyst och lugnt Floda , och när jag väl kommer hem kommer jag väl inte att kunna sova för att det är för tyst.
Men nog börjar det kännas som att det är slutet på en resa. Imorgon skall jag till Montserat och dagen efter skall det packas. Men just nu är klockan 21:30, jag har bara kjol och linne på mig och vimlet nedanför mig är i full gång.¨
Saknar er mina barn
Och till er andra
Be carefull out there
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar