Onsdag 19 september 13:52

13:52 på den lokala restaurangen. Det är varmt i solen och den kalla Estrella är god. Jag har aldrig varit på Spanska fastlandet tidigare så det återstår att ta reda på en hel del.

Har skolorna börjat, var finns del lokala affären, varför tittar kyparen så oförstående på mig när jag säger att jag inte vill ha en trerätters lunch eller var finns alla människor?

Jag har gått ner för den långa backen från InOut som vandrarhemmet heter för att orientera mig i grannskapet. Tågstationen är det första jag kommer till och bilar står parkerade på alla möjliga och omöjliga små ytor. Kan väl gissa att det är pendlarna som utnyttjar varje centimeter av gatan. Jag ser ganska många hus som klättrar uppför sluttningarna, alla inhägnade med höga järnstaket och alla individuellt och mycket personligt utsmyckade.

Här måste jag ju hitta någon lite affär för att proviantera så jag går över huvudgatan och börjar långsamt vandra mot det som skulle kunna benämnas som ’byn’. Det är disigt vilket gör att värmen känns ännu mera påtaglig. Ser en byggnad som ser ut skola eller förskola med lekplats bredvid som är helt öde och tom. Skolorna kan inte ha börjat ännu. Jag måste fråga någon. Även här, precis som på Gran Canaria hittar jag de sju dvärgarna vakandes runt vart och vartannat hus. Hmmm.

Efter att ha gått runt en halvtimme har jag inte hittat något annat än den lokala restaurangen. Jag kan inte låta bli att fascineras av allt ’bling-bling’ som utgör utsmyckningen av och i lokalen. Det är rena julafton med toner av glitter och ännu mera glitter. Jag som är en sparsmakare av utsmyckningar kan tycka det blir LITE för mycket. Det här fenomenet såg jag när jag var på Sicilien också dör jag besökte kyrkan i en lilla byn uppe i bergen. Madonnan höll i ett elektriskt stearinljus som hela tiden blinkade hysteriskt i olika färger. Puh!

Kyparen, en mycket vänlig man om man jämför med busschauffören jag åkte med inatt från Girona som föste och domderade oss passagerare som om vore vi en skock får, ger mig menyn och pekar ut dagens rätter. Trots mina obefintliga kunskaper i spanska lyckas jag lista ut att det är en trerätters lunch och inser att så mycket mat kan jag inte få i mig. En god soppa skulle sitta fint i den här värmen säger jag och han tittar på mig med uppspärrade ögon och frågar: Bara soppa? Ja, svarar jag varpå jag till svar får en mycket talande skakning på huvudet med tillhörande mungipe-uttryck som tydligt säger hur konstig jag är.

En timme senare har jag ätit en delikat kycklingsoppa och jag känner mig så nöjd. Strax skall jag promenera hem uppför ’evighetsbacken’ som jag tror den kommer att kännas.

Tänker på er älskade barn

och till er andra

Be careful out there

Onsdag 19 september 10:38

Jag måste konstatera att alla erfarenheter är spännande. Efteråt i alla fall.

Mitt i natten checkar jag in på vandrarhemmet, får min nyckel och går till nästa byggnad där mitt rum nr 9 finns. Jag har säng 908 (10 sängar i varje rum). Alla koridorer är så där starkt och obarmhärtigt upplysta, det är tyst. Här står jag med min packning och inser att jag måste leta upp en av tio sängar i mörkret. Hi hi. Ja det kan ju bli spänande. Speciellt med tanke på att det är blandad sovsal. Jag tar fram sängkläderna ur ryggsäcken innan jag går in för att det skall gå så smidigt som möjligt.

Jag hittar en sovplats som verkar vara ledig, krånglar mig upp i mörkret och så skall man koppla av och sova. HA! Klarvaken när klockan är 3 på morgonen.

Går upp vid ni0 för att få i mig frukost som visar sig bestå av någon sorts sockerkaks/bröd överdragen med choklad och en baguette med salami eller ost. Persika ingår också. Och det underbara kaffet. Inte en grönsak så långt ögat når.

På väg ner till receptionen för att fixa nykel till skåpet ser jag familjen vildsvin gå omkring och äta sin frukost. Två meter ifrån mig.

Nu skal jag göra mig hemmastadd i och runt mitt nya och temporära 'hem'.

Mina älskade barn, jag saknar er!

Till er andra

Be careful out there