Detta är så otroligt. Här sitter jag på min balkong precis ovanför La Rambla och tittar på folkvimlet. Helt plötsligt dyker ett huvud upp som visar sig tillhöra Mai från Shanghai. Hon har precis anlänt och ville bara titta på utsikten. Det visar sig att balkongen som jag trodde jag ensam hade tillträde till delas av två rum. Mai skall stanna 4 dagar innan hon åker vidare för att avsluta sin resa i Paris där hon skall lära sig mera om konjak och närmare bestämt Hennesy. Ja, alla skall vi ju ha ett yrke.
Det här pensionatet har nog varit en vacker byggnad en gång i tiden. Imorse, innan jag gick upp, låg jag och tittade upp i taket. Efter en liten stund insåg jag att rummen i den här byggnaden en gång i tiden måste ha varit mycket stora men att man någon gång har byggt mellanväggar med små rum och många korridorer som resultat. Man kan se spår av vackra tak och färglada mönster i golven. Hmmmm . . .
Fick för en stund sedan samtal från Steven och mejl från Beth. De är hemma och har det bra. De undrar om jag längtar hem. Jo, nog gör jag det lite. Till ett tyst och lugnt Floda , och när jag väl kommer hem kommer jag väl inte att kunna sova för att det är för tyst.
Men nog börjar det kännas som att det är slutet på en resa. Imorgon skall jag till Montserat och dagen efter skall det packas. Men just nu är klockan 21:30, jag har bara kjol och linne på mig och vimlet nedanför mig är i full gång.¨
Saknar er mina barn
Och till er andra
Be carefull out there
tisdag 2 oktober 2007
2 oktober runt 20 snåret
Gatorna tar aldrig slut och det verkar hela tiden finnas något nytt att se och upptäcka. Allt här verkar vara litet. Små trånga gator och gränder, små butiker, små restauranger …. Alting verkar vara ett hål i väggen vilket resulterar i avlånga utrymmen. Det är som att gå in i en helt ny värld när man väl har passerat ’gränsen’.
Jag hamnade i ett, vad som antagligen måste beskrivas som ett, konstnärsområde. Gallerierna låg efter varandra som ett pärlband. Hmmm … och jag njöt! Konstnärsmaterial fanns att hitta i mängder. Gammal och ny konst om vartannat.
Vidare, på andra sidan om La Rambla hittaqde jag matmarknaden. WOW! Här finns verkligen allting. Frukt, grönsaker, skaldjur, fårskallar, fårtestiklar . . . jag behöver kanske inte säga mera. Vad man än skulle behöva så finns det där! Att äta lunch här är bara ett måste.
Jag stannar till på ett ställe som ser ut som en fyrkant. På utsidan utmed tre av de fyra sidorna är det en bardisk och där sitter 24 gäster tätt packade. Råvarorna ligger mellan gästerna och personalen som verkar bestå av mamma, pappa och två söner. De arbetar på en yta av ungefär 5 m2 och jag kan bara föreställa mig hur välorganiserade de måste vara för att det skall fungera. Här tar man emot order, sträcker dryck och mat över råvarorna, det skickas bestick och fat, någon lagar mat, nya gäster sträcker de förra gästernas porslin över till personalen . . . Det här är underhållning på hör nivå för att inte prata om hur god maten är. Oj, oj, den mannen skulle jag kunna tänka mig ha hemma i köket!
Mätt i magen och sinnena fulla av intryck går jag långsamt vidare. Går de trånga gatorna fram och passar på att titta i små butiker efter presenter till tjejerna. Det intressanta med den här staden är att den trots allt ingår i EU. Här ligger parfymeriaffären vägg i vägg med fönster tillverkaren, här slipar man fönsterbågar och röken yr ut genom dörren. Jag har sett många hantverkare arbeta med ganska dammiga och skitiga arbeten men jag har inte sett en enda som har haft någon form av skydd. Såg en man som sanerade en stenskulptur från klotter och kemikalierna lukta lång väg men han stod med händerna i det som om det vore tvättmedel.
Och helt plötsligt står jag i kvarteret där männens drömmar uppfylls. Tragiskt, fruktansvärt och avskyvärt. Unga flickor som antagligen inte är äldre än mina egna döttrar. Det är sjumilastövlarna därifrån. Brrrr . . .
Vidare genom gränder och små torg tillbaka till pensionatet. Det är nytt rum idag igen som visar sig ha balkong, tv och säkerhetslåda. Fantastiskt bra. Enda smolken är att balkongen vetter mot La Rambla. Hepp. Det innebär troligen ännu en sömnlös natt men en sömnlös natt med live-underhållning. Tänk på mig inatt.
Älskar er barnen!
Och till er andra
Be careful out there!!
Jag hamnade i ett, vad som antagligen måste beskrivas som ett, konstnärsområde. Gallerierna låg efter varandra som ett pärlband. Hmmm … och jag njöt! Konstnärsmaterial fanns att hitta i mängder. Gammal och ny konst om vartannat.
Vidare, på andra sidan om La Rambla hittaqde jag matmarknaden. WOW! Här finns verkligen allting. Frukt, grönsaker, skaldjur, fårskallar, fårtestiklar . . . jag behöver kanske inte säga mera. Vad man än skulle behöva så finns det där! Att äta lunch här är bara ett måste.
Jag stannar till på ett ställe som ser ut som en fyrkant. På utsidan utmed tre av de fyra sidorna är det en bardisk och där sitter 24 gäster tätt packade. Råvarorna ligger mellan gästerna och personalen som verkar bestå av mamma, pappa och två söner. De arbetar på en yta av ungefär 5 m2 och jag kan bara föreställa mig hur välorganiserade de måste vara för att det skall fungera. Här tar man emot order, sträcker dryck och mat över råvarorna, det skickas bestick och fat, någon lagar mat, nya gäster sträcker de förra gästernas porslin över till personalen . . . Det här är underhållning på hör nivå för att inte prata om hur god maten är. Oj, oj, den mannen skulle jag kunna tänka mig ha hemma i köket!
Mätt i magen och sinnena fulla av intryck går jag långsamt vidare. Går de trånga gatorna fram och passar på att titta i små butiker efter presenter till tjejerna. Det intressanta med den här staden är att den trots allt ingår i EU. Här ligger parfymeriaffären vägg i vägg med fönster tillverkaren, här slipar man fönsterbågar och röken yr ut genom dörren. Jag har sett många hantverkare arbeta med ganska dammiga och skitiga arbeten men jag har inte sett en enda som har haft någon form av skydd. Såg en man som sanerade en stenskulptur från klotter och kemikalierna lukta lång väg men han stod med händerna i det som om det vore tvättmedel.
Och helt plötsligt står jag i kvarteret där männens drömmar uppfylls. Tragiskt, fruktansvärt och avskyvärt. Unga flickor som antagligen inte är äldre än mina egna döttrar. Det är sjumilastövlarna därifrån. Brrrr . . .
Vidare genom gränder och små torg tillbaka till pensionatet. Det är nytt rum idag igen som visar sig ha balkong, tv och säkerhetslåda. Fantastiskt bra. Enda smolken är att balkongen vetter mot La Rambla. Hepp. Det innebär troligen ännu en sömnlös natt men en sömnlös natt med live-underhållning. Tänk på mig inatt.
Älskar er barnen!
Och till er andra
Be careful out there!!
Tisdag morgon 2 oktober
Morgon i Barcelona. Jag sätter mig på Micke’s precis utanför mitt pensionat och det ligger som sagt precis mitt på La Rambla. Här blir jag inte riktigt klok på vem som är turist och vem som är på väg till jobbet. De enda jag kan peka ut med säkerhet är barn och ungdomar som skall till skolan. Små barn med ryggsäckar som håller sina föräldrar i handen släpandes fötterna efter sig.
Ungdomarna känner man igen på mapparna de bär på. Jag la märke till det när jag besökte universitetet förra veckan. Färgglada mappar i storleken mellan A3 –A4. Inga väskor här inte.
När jag vandrar genom gatorna ser jag butiksägare som förbereder sig för dagens kommers. Det fejas utanför butikerna vilket innebär att man först sopar och sedan skurar sin lilla ruta utanför affären.
I den här staden slänger man allt direkt på gatan. Papperskorgar och askkoppar är ett glömt fenomen tydligen, men det ger många människor chansen att förtjäna sitt levebröd. Många män och kvinnor i alla åldrar arbetar för rehållningsbolaget BCNeta. Utrustningen består av en sopkvast och en stor kasse i hårdplast. Allt skräp sopas ihop och sopas in i kassen sen får de bära detta hela dagen. Puh!
Nu skall jag ge mig av och göra en dag i Barcelona.
Älskade barn, nu saknar jag er vansinnigt mycket
Och ni andra
Be careful out there
Ungdomarna känner man igen på mapparna de bär på. Jag la märke till det när jag besökte universitetet förra veckan. Färgglada mappar i storleken mellan A3 –A4. Inga väskor här inte.
När jag vandrar genom gatorna ser jag butiksägare som förbereder sig för dagens kommers. Det fejas utanför butikerna vilket innebär att man först sopar och sedan skurar sin lilla ruta utanför affären.
I den här staden slänger man allt direkt på gatan. Papperskorgar och askkoppar är ett glömt fenomen tydligen, men det ger många människor chansen att förtjäna sitt levebröd. Många män och kvinnor i alla åldrar arbetar för rehållningsbolaget BCNeta. Utrustningen består av en sopkvast och en stor kasse i hårdplast. Allt skräp sopas ihop och sopas in i kassen sen får de bära detta hela dagen. Puh!
Nu skall jag ge mig av och göra en dag i Barcelona.
Älskade barn, nu saknar jag er vansinnigt mycket
Och ni andra
Be careful out there
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
