4 oktober Girona flygplats

Om en och en halv timme går flyget hem. Det här har varit en minnesrik resa med så många intryck att jag inte vet hur jag skall sammanfatta den.

Kändes lite underligt när jag, med fullpackade ryggsäckar, gick uppför La Rambla efter att ha tagit en sista kaffe på TravelBar. Det blir ’trevligt resa hem’ och ’roligt att ha träffat dig’ och ’vi kanske ses igen’. Min favoritkock är redan igång och arbetar i köket, varor levereras och allting är som vanligt här.

Inte på något sätt kunde jag märka att turistmängen hade minskat. Idag är det fuktigt, kvavt och himlen är låg. Jag har börjat hitta i den här staden och har inte haft kartan framme på drygt en vecka. I Metron klarar jag mig bra och det har inte inneburit några svårigheter att hitta mellan de olika linjerna. Jag är faktiskt lite imponerad av mig själv.

I går gjorde jag slutligen utflykten till Montserrat som till viss del fortfarande är ett fungerande kloster. Fascinerande vyer och än mer imponerande att se vad den mänskliga handen har åstadkommit. Känner mig för en stund djup och funderar på hur mycket munkar och nunnor har tillfört oss ofrälse genom åren. Ja, om vi bortser från vad religionen har tillfört överlag i form av krig och mördande i Guds namn, så har faktiskt de fredliga nunnorna och munkarna tillfört mycket kunskap och faktiskt njutning. Olika alkoholhaltiga drycker, vackra skrifter och mycket kunskap. Egentligen rätt intressant vilka fantastiska hantverkare och konstnärer de har varit. Det är regntunga skyar här uppe. Det regnar inte men vid ett försök att se klipporna försvinner de i en mjölkaktig dimma ca 10 meter upp.

Satt en lång stund på balkongen i morse och tittade på förbipasserande, konstnärer och mänskliga statyer. Det kryllar av dem alla. Noterade att det tog en av konstnärerna drygt en timme att plocka fram alla alster och montera upp alla ställningar han hade haft med sig på en kärra på hjul. Inte skulle jag vilja byta det jobbet med honom och där till all väntan för att få in lite slantar för att kunna betala hyran.

Varmt, fuktigt och känslan av avslut är stark nu. Uppför La Rambla till Place Catalynia, metro till Arc de Triomph där busstationen ligger. In med väskorna i en box så jag kan köpa de utlovade ölen av märket San Miguel till grannen Claes som körde mig till flygplatsen. Nu är ryggsäcken fullproppad och tung. Tur att jag inte hade med mig så mycket grejer hit utan sparade lite plats för presenterna.

Det tar en timme att ta sig till flygplatsen med bussen. Jag är lite tidig så jag kan inte checka in än på en timme men sedan går det undan. Jag är fortfarande så fascinerad över hur få spanjorer som kan ett andra språk. De är helt klart en bristvara. Så det finns bara en sak att göra: lära sig spanska. Men jag måste erkänna att om jag skall välja mellan att lära mig spanska och salsa är valet ganska enkelt. Nåväl, vi lär väl se vad som händer i livet framöver.

Sitter på uteserveringen på flygplatsen, i skuggan, och funderar på hur det kommer att kännas att komma hem. Har bytt om till långbyxor och gympaskor ligger i ytterfacken på ryggsäcken för att de enkelt skall kunna plockas fram när jag har landat och husnyckeln är lätt åtkomlig. Det enda jag har köpt till mig själv är en flaska Rom för det facila priset av 60 kronor och en cola skall nog inhandlas för att avsluta resan när jag väl har kommit hem.

När jag läste mejlen imorse hade Ryan Air kommit med ett erbjudande om super-billiga resor till vissa destinationer. Nog är det lockande alltid! En storstad i Italien är alltid lockande. Får väl åka hem och räkna på besparingarna eller kanske till och med fundera närmare på det där med plan B.

Till nästa gång

/Madlén