2 oktober runt 20 snåret

Gatorna tar aldrig slut och det verkar hela tiden finnas något nytt att se och upptäcka. Allt här verkar vara litet. Små trånga gator och gränder, små butiker, små restauranger …. Alting verkar vara ett hål i väggen vilket resulterar i avlånga utrymmen. Det är som att gå in i en helt ny värld när man väl har passerat ’gränsen’.

Jag hamnade i ett, vad som antagligen måste beskrivas som ett, konstnärsområde. Gallerierna låg efter varandra som ett pärlband. Hmmm … och jag njöt! Konstnärsmaterial fanns att hitta i mängder. Gammal och ny konst om vartannat.

Vidare, på andra sidan om La Rambla hittaqde jag matmarknaden. WOW! Här finns verkligen allting. Frukt, grönsaker, skaldjur, fårskallar, fårtestiklar . . . jag behöver kanske inte säga mera. Vad man än skulle behöva så finns det där! Att äta lunch här är bara ett måste.

Jag stannar till på ett ställe som ser ut som en fyrkant. På utsidan utmed tre av de fyra sidorna är det en bardisk och där sitter 24 gäster tätt packade. Råvarorna ligger mellan gästerna och personalen som verkar bestå av mamma, pappa och två söner. De arbetar på en yta av ungefär 5 m2 och jag kan bara föreställa mig hur välorganiserade de måste vara för att det skall fungera. Här tar man emot order, sträcker dryck och mat över råvarorna, det skickas bestick och fat, någon lagar mat, nya gäster sträcker de förra gästernas porslin över till personalen . . . Det här är underhållning på hör nivå för att inte prata om hur god maten är. Oj, oj, den mannen skulle jag kunna tänka mig ha hemma i köket!

Mätt i magen och sinnena fulla av intryck går jag långsamt vidare. Går de trånga gatorna fram och passar på att titta i små butiker efter presenter till tjejerna. Det intressanta med den här staden är att den trots allt ingår i EU. Här ligger parfymeriaffären vägg i vägg med fönster tillverkaren, här slipar man fönsterbågar och röken yr ut genom dörren. Jag har sett många hantverkare arbeta med ganska dammiga och skitiga arbeten men jag har inte sett en enda som har haft någon form av skydd. Såg en man som sanerade en stenskulptur från klotter och kemikalierna lukta lång väg men han stod med händerna i det som om det vore tvättmedel.

Och helt plötsligt står jag i kvarteret där männens drömmar uppfylls. Tragiskt, fruktansvärt och avskyvärt. Unga flickor som antagligen inte är äldre än mina egna döttrar. Det är sjumilastövlarna därifrån. Brrrr . . .

Vidare genom gränder och små torg tillbaka till pensionatet. Det är nytt rum idag igen som visar sig ha balkong, tv och säkerhetslåda. Fantastiskt bra. Enda smolken är att balkongen vetter mot La Rambla. Hepp. Det innebär troligen ännu en sömnlös natt men en sömnlös natt med live-underhållning. Tänk på mig inatt.

Älskar er barnen!

Och till er andra

Be careful out there!!