Igår var det fint väder så jag tog en tur till stranden. På eftermiddagarna har det blåst upp och känts riktigt kallt och då är det alldeles utmärkt att turista lite.
Har spanat in turistbussarna, dubbeldeckare, och undrat hur turistig jag skall bli. Det finns 3 olika turer och bara det säger lite om hur stor staden är. Så efter en massa grubblande köpte jag en tvådagarsbiljett och satte mig på bussen som går blå, eller södra, turen. Många av ställena hade jag redan besökt men inte läst på så mycket om så det var bra att få lite info. Sen var det ett tillfälle att få plåta från andra våningen på bussen.
En tur till baren, ladda över bilder och prata med lite folk. Helt slut tog jag mig till pensionatet och somnade som en stock.
Idag var det riktigt svårt att komma upp. Efter en stund insåg jag att det här var första natten på drygt en vecka som jag har sovit i enkelrum, utan att någon har snarkat mig i örat eller att det har varit så lyhört att man hör grannen eller att det kommer in en ny gäst och börjar prassla med packning mitt i natten. Det här var första natten jag sov mer än 1 timme i taget och mer än 5 timmar på raken.
Frukost. Beth och Steven gör mig sällskap, lite prat och vi går iväg till våra respektive turist-turer. Jag har den norra turen att göra med turistbussen. När jag går upp för La Rambla inser jag efter en stund varför det är så mycket folk. Det är lördag! Puh, hade verkligen ingen lust att köa för att komma på bussen men så blir det. Andas i fyrkanter och ta det lugnt.
Här får bilderna tala för sig själva. Det är så mycket intryck, så mycket information och så mycket rörelse. Tillbaka, hämta datorn och ladda över bilderna.
Beth, Steven och jag skall gå ut och äta en bit mat om en stund. Sen blir det tidig kväll för mig. Fast egentligen hade jag velat se matchen, Barca borta, ikväll men den börjar inte förrän 22. Ja, ja …. Vem vet vad som händer.
Älskade barn, saknar er
Och till er andra
Be careful out there
lördag 29 september 2007
torsdag 27 september 2007
Torsdag 27 september 18:24
Ännu en lat dag vid stranden och lite promenerande i ännu inte utforskade delar av staden. På väg till stranden tänkte jag på hur stressad jag har känt mig när jag har varit vid stranden. Det är helt klart bra träning för mig att inte vara så målinriktad och känna att jag ’slösar bort’ tiden genom att ’bara’ ligga och sola. Idag har jag till och med badat. Ha ha, händer inte för ofta i min värld.
Igår träffade jag John och Vincent från Manchester och idag kom deras vänner Steven och hans fru Beth. Efter stranden träffades vi över en kaffe och pratade lite. Vi skall träffas lite senare för lite mat.
Sitter just nu på TravelBar som serverar god frukost och har gratis trådlöst internet. När man reser själv på det här sättet som jag gör nu är det viktigt med något som blir ens temporära hem. Det här stället kommer nog att vara det för mig den här veckan. Man träffar andra som är på resande fot och man utbyter erfarenheter och tankar. Har du varit där, har du sett det, vart skall du härnäst? Resa är roligt!
Om en stund skall jag ta en välbehövlig dusch och sedan ut i vimlet. Känns tryggt att få sällskap efter mörkrets inbrott.
Mina barn, älskar er!
Och till er andra
Be careful out there!
Igår träffade jag John och Vincent från Manchester och idag kom deras vänner Steven och hans fru Beth. Efter stranden träffades vi över en kaffe och pratade lite. Vi skall träffas lite senare för lite mat.
Sitter just nu på TravelBar som serverar god frukost och har gratis trådlöst internet. När man reser själv på det här sättet som jag gör nu är det viktigt med något som blir ens temporära hem. Det här stället kommer nog att vara det för mig den här veckan. Man träffar andra som är på resande fot och man utbyter erfarenheter och tankar. Har du varit där, har du sett det, vart skall du härnäst? Resa är roligt!
Om en stund skall jag ta en välbehövlig dusch och sedan ut i vimlet. Känns tryggt att få sällskap efter mörkrets inbrott.
Mina barn, älskar er!
Och till er andra
Be careful out there!
Torsdag 27 september 18:24
Ännu en lat dag vid stranden och lite promenerande i ännu inte utforskade delar av staden. På väg till stranden tänkte jag på hur stressad jag har känt mig när jag har varit vid stranden. Det är helt klart bra träning för mig att inte vara så målinriktad och känna att jag ’slösar bort’ tiden genom att ’bara’ ligga och sola. Idag har jag till och med badat. Ha ha, händer inte för ofta i min värld.
Igår träffade jag John och Vincent från Manchester och idag kom deras vänner Steven och hans fru Beth. Efter stranden träffades vi över en kaffe och pratade lite. Vi skall träffas lite senare för lite mat.
Sitter just nu på TravelBar som serverar god frukost och har gratis trådlöst internet. När man reser själv på det här sättet som jag gör nu är det viktigt med något som blir ens temporära hem. Det här stället kommer nog att vara det för migOm en stund skall jag ta en välbehövlig dusch och sedan ut i vimlet. Känns tryggt att få sällskap efter mörkrets inbrott.
Mina barn, älskar er!
Och till er andra
Be careful out there!
Ännu en lat dag vid stranden och lite promenerande i ännu inte utforskade delar av staden. På väg till stranden tänkte jag på hur stressad jag har känt mig när jag har varit vid stranden. Det är helt klart bra träning för mig att inte vara så målinriktad och känna att jag ’slösar bort’ tiden genom att ’bara’ ligga och sola. Idag har jag till och med badat. Ha ha, händer inte för ofta i min värld.
Igår träffade jag John och Vincent från Manchester och idag kom deras vänner Steven och hans fru Beth. Efter stranden träffades vi över en kaffe och pratade lite. Vi skall träffas lite senare för lite mat.
Sitter just nu på TravelBar som serverar god frukost och har gratis trådlöst internet. När man reser själv på det här sättet som jag gör nu är det viktigt med något som blir ens temporära hem. Det här stället kommer nog att vara det för migOm en stund skall jag ta en välbehövlig dusch och sedan ut i vimlet. Känns tryggt att få sällskap efter mörkrets inbrott.
Mina barn, älskar er!
Och till er andra
Be careful out there!
Onsdag 26 september
God morgon (torsdag morgon). Inatt upptäckte jag ett helt annat Barcelona än tidigare kvällar. Det kanske hade att göra med att jag nu bor centralt och har möjlighet att vara kvar i city lite längre.
Under helgen när det var festival var stan smockfull med människor och jag kände mig trygg trots att det var så ’packat’. Inatt var det ett helt annat Barcelona. La Rambla kändes nästan öde. En vanlig natt i Barcelona vill man hålla sig hemma.
Nu är det tjuvarnas, bedragarnas och de prostituerades Barcelona. Polisen är antagligen hemma och sover. Jag såg en ung tjej, runt 16-17, som följer efter en kille som verkligen ser ut som en turist. När han saktar ner gör hon det också. Hon är hans skugga och när de viker av runt hörnet är antagligen hans plånbok i hennes ficka.
Igår var det som sagt flyttdag med allt vad det innebär av packning, flytt och kånkande på ryggsäckar. Bredvid mitt pensionat finns baren Mickey’s och på tavlan utanför står det skrivet med stora bokstäver ”Barca vs Zansibar 22:00” Det kanske är dags att ta sig till arenan jag så gärna vill besöka och se en match live.
Det är varmt och jag tar mig till stranden. Idag har det börja blåsa upp och surfarna drar över vågorna. Vackert. Vid 5 tiden tar jag mig hemåt, lite mat i magen och en kaffe på placan. En välbehövlig dusch och så är det dags att ta sig med Metron till stadion. Den här staden är stor men den är bara att följa Barca-fansen som avslöjar sig med sina T-tröjor och halsdukar.
Jag kliver av vid Maria-Catarina (?) och bara följer strömmen. Barerna är överfulla med människor som tar en öl och antagligen pratar ihop sig om kvällens match. Här säljer man baguetter som man kan ta med sig till matchen. Jag står en stund utanför insläppet och betraktar. En del ser ut som om de skall gå på gotbollsmatch, en del som om de är på väg till operan. En blandning som är helt osannolik. En man i snyggaste kostymen med telefonen i ena handen och en pizzakartong i andra. Det här är verkligen en folkfest där alla samlas.
Biljetterna är dyra så jag bestämmer mig för att köpa en privat och de blir biligare ju närmare avspark man kommer. Tyvärr missar jag den sista biljetten som jag kan få för 300 kr så jag står där utanför och hör jublet när Barca gör första målet bara någon minut efter avspark.
Det blev ingen match men wow vilken upplevelse. 4-0 till Barca blev det. Det finns fler matcher att se och jag är en erfarenhet rikare.
En avslutande öl och hopp i säng på det nya stället som är en historia för sig.
Mina älskade barn, saknar er
Och till er andra
Be careful out there
Under helgen när det var festival var stan smockfull med människor och jag kände mig trygg trots att det var så ’packat’. Inatt var det ett helt annat Barcelona. La Rambla kändes nästan öde. En vanlig natt i Barcelona vill man hålla sig hemma.
Nu är det tjuvarnas, bedragarnas och de prostituerades Barcelona. Polisen är antagligen hemma och sover. Jag såg en ung tjej, runt 16-17, som följer efter en kille som verkligen ser ut som en turist. När han saktar ner gör hon det också. Hon är hans skugga och när de viker av runt hörnet är antagligen hans plånbok i hennes ficka.
Igår var det som sagt flyttdag med allt vad det innebär av packning, flytt och kånkande på ryggsäckar. Bredvid mitt pensionat finns baren Mickey’s och på tavlan utanför står det skrivet med stora bokstäver ”Barca vs Zansibar 22:00” Det kanske är dags att ta sig till arenan jag så gärna vill besöka och se en match live.
Det är varmt och jag tar mig till stranden. Idag har det börja blåsa upp och surfarna drar över vågorna. Vackert. Vid 5 tiden tar jag mig hemåt, lite mat i magen och en kaffe på placan. En välbehövlig dusch och så är det dags att ta sig med Metron till stadion. Den här staden är stor men den är bara att följa Barca-fansen som avslöjar sig med sina T-tröjor och halsdukar.
Jag kliver av vid Maria-Catarina (?) och bara följer strömmen. Barerna är överfulla med människor som tar en öl och antagligen pratar ihop sig om kvällens match. Här säljer man baguetter som man kan ta med sig till matchen. Jag står en stund utanför insläppet och betraktar. En del ser ut som om de skall gå på gotbollsmatch, en del som om de är på väg till operan. En blandning som är helt osannolik. En man i snyggaste kostymen med telefonen i ena handen och en pizzakartong i andra. Det här är verkligen en folkfest där alla samlas.
Biljetterna är dyra så jag bestämmer mig för att köpa en privat och de blir biligare ju närmare avspark man kommer. Tyvärr missar jag den sista biljetten som jag kan få för 300 kr så jag står där utanför och hör jublet när Barca gör första målet bara någon minut efter avspark.
Det blev ingen match men wow vilken upplevelse. 4-0 till Barca blev det. Det finns fler matcher att se och jag är en erfarenhet rikare.
En avslutande öl och hopp i säng på det nya stället som är en historia för sig.
Mina älskade barn, saknar er
Och till er andra
Be careful out there
onsdag 26 september 2007
Onsdag 26 september 12:19
Har precis anlänt Barcelona city efter att ha checkat ut från vandrarhemmet. Nu skall jag till Pencion Picassa med adress La Rambla 25. Ungefär som att på Avenyn 25. Jag har trivts på vandrarhemmet, träffat många trevliga människor men nu skall det bli skönt att inte begränsas av tågen.
Även om det är mycket folk här så gillar jag pulsen. Att sitta och betrakta och bara finnas till. Det tog några dagar innan jag verkligen kunde koppla av och inte känna stressen i kroppen. Att inte vara så målinriktad.
Måste skriva ner en del av intrycken från första veckan här. Som till exempel säkerheten under festivalen. När jag gick på tåget hem en kväll kom en polis med den största schäfern som hade munkorg i stål. Hepp! Ni må tro att det var lugnt på tåget och att alla nästan stod i givakt. Trots alla varningens ord från människor jag mött har jag känt mig mycket trygg. Ja, alla varnar för ficktjuvar men det går faktiskt att förebygga genom att inte ha en liten glamourös handväska hängande lätt över axeln.
Det mest intressanta är att att jag ännu inte har pratat med en enda Barcelonabo här i stan. Då bortser jag från Maria på vandrarhemmet. Undrar vad de gör och hur de lever i sin storstad.
Jag är så imponerad av dagens teknik!! Här sitter jag på att café mitt i staden och så har jag internetanslutning. Och inte nog med det, igår kväll träffade jag en ung tjej som satt och pratade med sin familj via internet och ett program som heter VoipWise. Det är helt gratis och innebär att jag utan någon kostnad alls kommer att kunna ringa till mina barn ikväll eller kanske till Muriëlle. Detta är helt otroligt. Idag finns det publika nätverk på så många ställen. Att resa innebär inte att jag är frånkopplad mina nära och kära.
Nu är kaffet urdrucket och jag skall ta mig till mitt nya boende. Solen skiner här så jag skall nog ta mig till stranden därefter.
Mina barn, vi hörs ikväll
Och till er andra
Be careful out there
Även om det är mycket folk här så gillar jag pulsen. Att sitta och betrakta och bara finnas till. Det tog några dagar innan jag verkligen kunde koppla av och inte känna stressen i kroppen. Att inte vara så målinriktad.
Måste skriva ner en del av intrycken från första veckan här. Som till exempel säkerheten under festivalen. När jag gick på tåget hem en kväll kom en polis med den största schäfern som hade munkorg i stål. Hepp! Ni må tro att det var lugnt på tåget och att alla nästan stod i givakt. Trots alla varningens ord från människor jag mött har jag känt mig mycket trygg. Ja, alla varnar för ficktjuvar men det går faktiskt att förebygga genom att inte ha en liten glamourös handväska hängande lätt över axeln.
Det mest intressanta är att att jag ännu inte har pratat med en enda Barcelonabo här i stan. Då bortser jag från Maria på vandrarhemmet. Undrar vad de gör och hur de lever i sin storstad.
Jag är så imponerad av dagens teknik!! Här sitter jag på att café mitt i staden och så har jag internetanslutning. Och inte nog med det, igår kväll träffade jag en ung tjej som satt och pratade med sin familj via internet och ett program som heter VoipWise. Det är helt gratis och innebär att jag utan någon kostnad alls kommer att kunna ringa till mina barn ikväll eller kanske till Muriëlle. Detta är helt otroligt. Idag finns det publika nätverk på så många ställen. Att resa innebär inte att jag är frånkopplad mina nära och kära.
Nu är kaffet urdrucket och jag skall ta mig till mitt nya boende. Solen skiner här så jag skall nog ta mig till stranden därefter.
Mina barn, vi hörs ikväll
Och till er andra
Be careful out there
tisdag 25 september 2007
Tisdag 25 september
Den här dagen har varit lugn i dess alla bemärkelser. Frukost, vilade en stund, in till stan, mat …
Idag har jag promenerat runt med kameran och kan idag visa: balkonger!
Nu är jag så trött. Berättar mera imorgon.
Mina barn, jag saknar er!
Till er andra
Be careful out there
Idag har jag promenerat runt med kameran och kan idag visa: balkonger!
Nu är jag så trött. Berättar mera imorgon.
Mina barn, jag saknar er!
Till er andra
Be careful out there
Måndag 24 september
Jag är vilsen i dagarna. Var tvungen att fundera länge och prata med nya vänner länge om vilken dag det är. Men det kanske blir så när det är festival dagarna i ända.
Igår innan jag åkte iväg till ’stan’ började jag prata med Ennis som precis hade anlänt till vandrarhemmet. Så imorse under frukosten satt vi vid samma bort och då träffade jag även Rob. Båda kommer från USA och vi bestämde att slå följe till stranden. Egentligen finns det många stränder men vi skulle ta oss till Barcelonetta.
Det härliga med att bo på vandrarhem är att man träffar många olika människor i olika åldrar och från många olika länder. Ennis, 56 år, och Rob, 26 år, kommer från olika delar av staterna men vi har alla tre olika erfarenheter att dela med oss av. Jag kan till exempel en genväg till tåget som de båda är mycket glada över att få prova och Rob vet hur man tar sig till stranden med Metron. Härligt prat och framför allt härligt att få prata med människor som förstår vad jag säger.
Min erfarenhet av Barcelonaborna är att om man frågar dem något på engelska och de inte kan engelska så svarar de gärna och mycket men på spanska. Ibland förstår vi varandra, ibland inte. Men spännande är det.
Så vi tre drar ner till stranden vi 12 tiden. Det tar en stund att ta sig dit men vi har trevligt. Rob vill gärna bli förevigad på bild badandes så lite bilder blir det. De skall åka vidare på onsdag och har bråttom att besöka en del sevärdheter men jag skall vara här drygt en vecka till så jag stannar. Lugnt och härligt är det att få titta på folk omkring mig och vila fötterna för första dagen sedan jag kom.
Vid 6 tiden packar jag ihop fast det fortfarande är närmare 30 grader och promenerar via hamnen till La Rambla. Det är festivalens sista dag och underhållningen tunnas ut. Scen-ställningar håller på att demonteras, tält viks ihop
När jag kommer till La Rambla är det en kortege som drar igenom med dunder och brak. Det går inte att ta sig fram så det är bara att sätta sig på första bästa pub och beställa en öl. Där träffar jag Marcus och Steven från Mancherster som är där med Stevens pappa och farbror på en rigktig grabb-resa. De skall vara här 3 dagar och det är 5e året på raken som de kommer till Barcelona. Så det blir prat om allt men framför allt drar vi fram bilder på våra barn och beundrar varandras bilder. Härligt att vara iväg men alla saknar vi våra barn.
Killarna skall göra sig i ordning för en kväll på stan och jag återvänder till mitt hem. Ennis och Rob kommer hem efter mig och så tar vi en öl, och Veronika från Kanada sätter sig hos oss och så flyttar vi över till hennes gäng och här blandas åldrar, nationaliteter och språk och det är helt underbart och jag önskar att mina barn var här så de fick uppleva det.
Det här har varit en minnesvärd kväll på många sätt men framför allt: Jag har blivit inbjuden att ha en utställning här!
Jag hade precis laddat över bilderna från kameran till datorn när en av kvinnorna som arbetar här, Maria, börjar prata med mig om festivalen. Det ena leder till det andra och jag säger att ja!, men det tog jag en bild på, vill du se? Och så sitter vi och tittar på bilder, och hon berömmer mig, och jag berättar vad jag vill göra här näst, och hon säger ”Du kan väl ha en utställning här?!” Gärna säger jag, nästa år om du ser till att det kommer folk och köper, så donerar jag en viss procent osv osv ….
Det är tur jag skriver ner vad som händer mig för imorgon tror jag att jag måste läsa igenom det här om jag skall tro det är sant.
Maria är grundaren för det här vandrarhemmet som började med att hon ville ge människor med Downs syndrom en sysselsättning.
Fantastiskt!
Tillbaka till gänget, fler har anslutit. Tre canadensare, två amerikaner, en libanes och jag. Härliga människor. Härlig stund.
Mina barn, älskar er!!!
Och till er andraq
Be careful out there!!!
Igår innan jag åkte iväg till ’stan’ började jag prata med Ennis som precis hade anlänt till vandrarhemmet. Så imorse under frukosten satt vi vid samma bort och då träffade jag även Rob. Båda kommer från USA och vi bestämde att slå följe till stranden. Egentligen finns det många stränder men vi skulle ta oss till Barcelonetta.
Det härliga med att bo på vandrarhem är att man träffar många olika människor i olika åldrar och från många olika länder. Ennis, 56 år, och Rob, 26 år, kommer från olika delar av staterna men vi har alla tre olika erfarenheter att dela med oss av. Jag kan till exempel en genväg till tåget som de båda är mycket glada över att få prova och Rob vet hur man tar sig till stranden med Metron. Härligt prat och framför allt härligt att få prata med människor som förstår vad jag säger.
Min erfarenhet av Barcelonaborna är att om man frågar dem något på engelska och de inte kan engelska så svarar de gärna och mycket men på spanska. Ibland förstår vi varandra, ibland inte. Men spännande är det.
Så vi tre drar ner till stranden vi 12 tiden. Det tar en stund att ta sig dit men vi har trevligt. Rob vill gärna bli förevigad på bild badandes så lite bilder blir det. De skall åka vidare på onsdag och har bråttom att besöka en del sevärdheter men jag skall vara här drygt en vecka till så jag stannar. Lugnt och härligt är det att få titta på folk omkring mig och vila fötterna för första dagen sedan jag kom.
Vid 6 tiden packar jag ihop fast det fortfarande är närmare 30 grader och promenerar via hamnen till La Rambla. Det är festivalens sista dag och underhållningen tunnas ut. Scen-ställningar håller på att demonteras, tält viks ihop
När jag kommer till La Rambla är det en kortege som drar igenom med dunder och brak. Det går inte att ta sig fram så det är bara att sätta sig på första bästa pub och beställa en öl. Där träffar jag Marcus och Steven från Mancherster som är där med Stevens pappa och farbror på en rigktig grabb-resa. De skall vara här 3 dagar och det är 5e året på raken som de kommer till Barcelona. Så det blir prat om allt men framför allt drar vi fram bilder på våra barn och beundrar varandras bilder. Härligt att vara iväg men alla saknar vi våra barn.
Killarna skall göra sig i ordning för en kväll på stan och jag återvänder till mitt hem. Ennis och Rob kommer hem efter mig och så tar vi en öl, och Veronika från Kanada sätter sig hos oss och så flyttar vi över till hennes gäng och här blandas åldrar, nationaliteter och språk och det är helt underbart och jag önskar att mina barn var här så de fick uppleva det.
Det här har varit en minnesvärd kväll på många sätt men framför allt: Jag har blivit inbjuden att ha en utställning här!
Jag hade precis laddat över bilderna från kameran till datorn när en av kvinnorna som arbetar här, Maria, börjar prata med mig om festivalen. Det ena leder till det andra och jag säger att ja!, men det tog jag en bild på, vill du se? Och så sitter vi och tittar på bilder, och hon berömmer mig, och jag berättar vad jag vill göra här näst, och hon säger ”Du kan väl ha en utställning här?!” Gärna säger jag, nästa år om du ser till att det kommer folk och köper, så donerar jag en viss procent osv osv ….
Det är tur jag skriver ner vad som händer mig för imorgon tror jag att jag måste läsa igenom det här om jag skall tro det är sant.
Maria är grundaren för det här vandrarhemmet som började med att hon ville ge människor med Downs syndrom en sysselsättning.
Fantastiskt!
Tillbaka till gänget, fler har anslutit. Tre canadensare, två amerikaner, en libanes och jag. Härliga människor. Härlig stund.
Mina barn, älskar er!!!
Och till er andraq
Be careful out there!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
