Har precis anlänt Barcelona city efter att ha checkat ut från vandrarhemmet. Nu skall jag till Pencion Picassa med adress La Rambla 25. Ungefär som att på Avenyn 25. Jag har trivts på vandrarhemmet, träffat många trevliga människor men nu skall det bli skönt att inte begränsas av tågen.
Även om det är mycket folk här så gillar jag pulsen. Att sitta och betrakta och bara finnas till. Det tog några dagar innan jag verkligen kunde koppla av och inte känna stressen i kroppen. Att inte vara så målinriktad.
Måste skriva ner en del av intrycken från första veckan här. Som till exempel säkerheten under festivalen. När jag gick på tåget hem en kväll kom en polis med den största schäfern som hade munkorg i stål. Hepp! Ni må tro att det var lugnt på tåget och att alla nästan stod i givakt. Trots alla varningens ord från människor jag mött har jag känt mig mycket trygg. Ja, alla varnar för ficktjuvar men det går faktiskt att förebygga genom att inte ha en liten glamourös handväska hängande lätt över axeln.
Det mest intressanta är att att jag ännu inte har pratat med en enda Barcelonabo här i stan. Då bortser jag från Maria på vandrarhemmet. Undrar vad de gör och hur de lever i sin storstad.
Jag är så imponerad av dagens teknik!! Här sitter jag på att café mitt i staden och så har jag internetanslutning. Och inte nog med det, igår kväll träffade jag en ung tjej som satt och pratade med sin familj via internet och ett program som heter VoipWise. Det är helt gratis och innebär att jag utan någon kostnad alls kommer att kunna ringa till mina barn ikväll eller kanske till Muriëlle. Detta är helt otroligt. Idag finns det publika nätverk på så många ställen. Att resa innebär inte att jag är frånkopplad mina nära och kära.
Nu är kaffet urdrucket och jag skall ta mig till mitt nya boende. Solen skiner här så jag skall nog ta mig till stranden därefter.
Mina barn, vi hörs ikväll
Och till er andra
Be careful out there
onsdag 26 september 2007
tisdag 25 september 2007
Tisdag 25 september
Den här dagen har varit lugn i dess alla bemärkelser. Frukost, vilade en stund, in till stan, mat …
Idag har jag promenerat runt med kameran och kan idag visa: balkonger!
Nu är jag så trött. Berättar mera imorgon.
Mina barn, jag saknar er!
Till er andra
Be careful out there
Idag har jag promenerat runt med kameran och kan idag visa: balkonger!
Nu är jag så trött. Berättar mera imorgon.
Mina barn, jag saknar er!
Till er andra
Be careful out there
Måndag 24 september
Jag är vilsen i dagarna. Var tvungen att fundera länge och prata med nya vänner länge om vilken dag det är. Men det kanske blir så när det är festival dagarna i ända.
Igår innan jag åkte iväg till ’stan’ började jag prata med Ennis som precis hade anlänt till vandrarhemmet. Så imorse under frukosten satt vi vid samma bort och då träffade jag även Rob. Båda kommer från USA och vi bestämde att slå följe till stranden. Egentligen finns det många stränder men vi skulle ta oss till Barcelonetta.
Det härliga med att bo på vandrarhem är att man träffar många olika människor i olika åldrar och från många olika länder. Ennis, 56 år, och Rob, 26 år, kommer från olika delar av staterna men vi har alla tre olika erfarenheter att dela med oss av. Jag kan till exempel en genväg till tåget som de båda är mycket glada över att få prova och Rob vet hur man tar sig till stranden med Metron. Härligt prat och framför allt härligt att få prata med människor som förstår vad jag säger.
Min erfarenhet av Barcelonaborna är att om man frågar dem något på engelska och de inte kan engelska så svarar de gärna och mycket men på spanska. Ibland förstår vi varandra, ibland inte. Men spännande är det.
Så vi tre drar ner till stranden vi 12 tiden. Det tar en stund att ta sig dit men vi har trevligt. Rob vill gärna bli förevigad på bild badandes så lite bilder blir det. De skall åka vidare på onsdag och har bråttom att besöka en del sevärdheter men jag skall vara här drygt en vecka till så jag stannar. Lugnt och härligt är det att få titta på folk omkring mig och vila fötterna för första dagen sedan jag kom.
Vid 6 tiden packar jag ihop fast det fortfarande är närmare 30 grader och promenerar via hamnen till La Rambla. Det är festivalens sista dag och underhållningen tunnas ut. Scen-ställningar håller på att demonteras, tält viks ihop
När jag kommer till La Rambla är det en kortege som drar igenom med dunder och brak. Det går inte att ta sig fram så det är bara att sätta sig på första bästa pub och beställa en öl. Där träffar jag Marcus och Steven från Mancherster som är där med Stevens pappa och farbror på en rigktig grabb-resa. De skall vara här 3 dagar och det är 5e året på raken som de kommer till Barcelona. Så det blir prat om allt men framför allt drar vi fram bilder på våra barn och beundrar varandras bilder. Härligt att vara iväg men alla saknar vi våra barn.
Killarna skall göra sig i ordning för en kväll på stan och jag återvänder till mitt hem. Ennis och Rob kommer hem efter mig och så tar vi en öl, och Veronika från Kanada sätter sig hos oss och så flyttar vi över till hennes gäng och här blandas åldrar, nationaliteter och språk och det är helt underbart och jag önskar att mina barn var här så de fick uppleva det.
Det här har varit en minnesvärd kväll på många sätt men framför allt: Jag har blivit inbjuden att ha en utställning här!
Jag hade precis laddat över bilderna från kameran till datorn när en av kvinnorna som arbetar här, Maria, börjar prata med mig om festivalen. Det ena leder till det andra och jag säger att ja!, men det tog jag en bild på, vill du se? Och så sitter vi och tittar på bilder, och hon berömmer mig, och jag berättar vad jag vill göra här näst, och hon säger ”Du kan väl ha en utställning här?!” Gärna säger jag, nästa år om du ser till att det kommer folk och köper, så donerar jag en viss procent osv osv ….
Det är tur jag skriver ner vad som händer mig för imorgon tror jag att jag måste läsa igenom det här om jag skall tro det är sant.
Maria är grundaren för det här vandrarhemmet som började med att hon ville ge människor med Downs syndrom en sysselsättning.
Fantastiskt!
Tillbaka till gänget, fler har anslutit. Tre canadensare, två amerikaner, en libanes och jag. Härliga människor. Härlig stund.
Mina barn, älskar er!!!
Och till er andraq
Be careful out there!!!
Igår innan jag åkte iväg till ’stan’ började jag prata med Ennis som precis hade anlänt till vandrarhemmet. Så imorse under frukosten satt vi vid samma bort och då träffade jag även Rob. Båda kommer från USA och vi bestämde att slå följe till stranden. Egentligen finns det många stränder men vi skulle ta oss till Barcelonetta.
Det härliga med att bo på vandrarhem är att man träffar många olika människor i olika åldrar och från många olika länder. Ennis, 56 år, och Rob, 26 år, kommer från olika delar av staterna men vi har alla tre olika erfarenheter att dela med oss av. Jag kan till exempel en genväg till tåget som de båda är mycket glada över att få prova och Rob vet hur man tar sig till stranden med Metron. Härligt prat och framför allt härligt att få prata med människor som förstår vad jag säger.
Min erfarenhet av Barcelonaborna är att om man frågar dem något på engelska och de inte kan engelska så svarar de gärna och mycket men på spanska. Ibland förstår vi varandra, ibland inte. Men spännande är det.
Så vi tre drar ner till stranden vi 12 tiden. Det tar en stund att ta sig dit men vi har trevligt. Rob vill gärna bli förevigad på bild badandes så lite bilder blir det. De skall åka vidare på onsdag och har bråttom att besöka en del sevärdheter men jag skall vara här drygt en vecka till så jag stannar. Lugnt och härligt är det att få titta på folk omkring mig och vila fötterna för första dagen sedan jag kom.
Vid 6 tiden packar jag ihop fast det fortfarande är närmare 30 grader och promenerar via hamnen till La Rambla. Det är festivalens sista dag och underhållningen tunnas ut. Scen-ställningar håller på att demonteras, tält viks ihop
När jag kommer till La Rambla är det en kortege som drar igenom med dunder och brak. Det går inte att ta sig fram så det är bara att sätta sig på första bästa pub och beställa en öl. Där träffar jag Marcus och Steven från Mancherster som är där med Stevens pappa och farbror på en rigktig grabb-resa. De skall vara här 3 dagar och det är 5e året på raken som de kommer till Barcelona. Så det blir prat om allt men framför allt drar vi fram bilder på våra barn och beundrar varandras bilder. Härligt att vara iväg men alla saknar vi våra barn.
Killarna skall göra sig i ordning för en kväll på stan och jag återvänder till mitt hem. Ennis och Rob kommer hem efter mig och så tar vi en öl, och Veronika från Kanada sätter sig hos oss och så flyttar vi över till hennes gäng och här blandas åldrar, nationaliteter och språk och det är helt underbart och jag önskar att mina barn var här så de fick uppleva det.
Det här har varit en minnesvärd kväll på många sätt men framför allt: Jag har blivit inbjuden att ha en utställning här!
Jag hade precis laddat över bilderna från kameran till datorn när en av kvinnorna som arbetar här, Maria, börjar prata med mig om festivalen. Det ena leder till det andra och jag säger att ja!, men det tog jag en bild på, vill du se? Och så sitter vi och tittar på bilder, och hon berömmer mig, och jag berättar vad jag vill göra här näst, och hon säger ”Du kan väl ha en utställning här?!” Gärna säger jag, nästa år om du ser till att det kommer folk och köper, så donerar jag en viss procent osv osv ….
Det är tur jag skriver ner vad som händer mig för imorgon tror jag att jag måste läsa igenom det här om jag skall tro det är sant.
Maria är grundaren för det här vandrarhemmet som började med att hon ville ge människor med Downs syndrom en sysselsättning.
Fantastiskt!
Tillbaka till gänget, fler har anslutit. Tre canadensare, två amerikaner, en libanes och jag. Härliga människor. Härlig stund.
Mina barn, älskar er!!!
Och till er andraq
Be careful out there!!!
Söndag 23 sept
Det händer så mycket att jag nästan inte kommer ihåg alla intryck. Pratade med yngsta dottern och hon frågade mig om jag kunde beskriva festivalen. Jag sa till henne att det var som Göteborgs kalaset men tusen gånger värre. Inatt när jag kom ’hem’ och höll på att ladda över bilder från kameran kom Mark från Canada inramlandes efter många öl och lång seg backe upp till vandrarhemmet. Han jämförde folkvimlet på festivalen med en vanlig dag i Calgary. För er som varit i Calgary förstår precis och vi andra kan bara föreställa oss.
Som jag berättat tidigare är det bara att vandra runt på stan för att se olika uppträdanden. Nu börjar jag känna mig lite varm i kläderna och tycker mig hitta utan att hela tiden konsultera kartan. Något som är typiskt Catalanskt är de mänskliga pyramiderna. Ni kan se lite av denna fantastiska uppvisning på bilderna. De som klättrar högst upp på pyramiden är barn som inte kan vara mer är 7-8 år. Fantastiskt! Runt om spelar man Catalansk folkmusik.
En tapas och kall öl för att vila fötterna. La Rambla, som kan jämföras med Avenyn hemma, är fullpackad och förbinder centrum med hamnområdet. I kväll är det tredje och sista kvällen med fyrverkerier i hamnområdet. Jag strosar runt, tittar på byggnader, folk och väntar på att få bevittna fyrverkeriet.
Utmed hamnen har man satt upp tält och här förevisas och avsmakas viner och Cava (champagne). Det går till som så att man i biljettförsäljningen köper en karta med 10 biljetter för 6 euro och så får man ett glas. Sen är det bara att vandra mellan tälten och få sitt glas påfyllt i utbyte mot 1-3 biljetter beroende på vilken sort man vill ha. Man kan också köpa tapas-biljetter för här dricker man inte utan tilltugg. Smidigt system och Cavan är god. Folkfest i dess fulla betydelse.
Avrundar kvällen med en kaffe på ett café. Förundras över att det inte verkar finnas en enda askkopp någonstans i hela stan. Alla slänger sina fimpar precis där man står. I det här fallet står folk INNE på ett café och golvet är fullt av aska och fimpar. Hmmm … Förstår inte det här.
Iväg till en av scenerna där jag skall lyssna på ett band som jag hörde när de hade sound-check. Den basisten kunde verkligen sitt instrument. När jag kommer dit vid 11 snåret visar det sig att de inte skall börja spela förrän en timme senare. Men jag orkar inte mera. Har varit ute i 10 timmar och alla mina sinnen är fulla av intryck, axlarna värker från bärandet på ryggsäcken och fötterna är totalt slut.
Jag ger mig av hemåt och stannar en stund för att prata med nattugglorna i receptionen. En tjej från USA pratar med en kompis via Skype, två killar från Italien letar lägenhet via internet och så jag.
Nu är det måndag morgon och jag har ätit frukost och prata med lite folk. Vi är några som skall ner till stranden för vädret är fint idag. Igår var det 35 grader när klockan var 5 på eftermiddagen och 24 grader när jag åkte hem. Så idag är det bikini på.
En annan sak. Alla ni som inte har laddat ner SKYPE, gör det!
Mina älskade barn, jag saknar er
Och till er andra
Be careful out there
Som jag berättat tidigare är det bara att vandra runt på stan för att se olika uppträdanden. Nu börjar jag känna mig lite varm i kläderna och tycker mig hitta utan att hela tiden konsultera kartan. Något som är typiskt Catalanskt är de mänskliga pyramiderna. Ni kan se lite av denna fantastiska uppvisning på bilderna. De som klättrar högst upp på pyramiden är barn som inte kan vara mer är 7-8 år. Fantastiskt! Runt om spelar man Catalansk folkmusik.
En tapas och kall öl för att vila fötterna. La Rambla, som kan jämföras med Avenyn hemma, är fullpackad och förbinder centrum med hamnområdet. I kväll är det tredje och sista kvällen med fyrverkerier i hamnområdet. Jag strosar runt, tittar på byggnader, folk och väntar på att få bevittna fyrverkeriet.
Utmed hamnen har man satt upp tält och här förevisas och avsmakas viner och Cava (champagne). Det går till som så att man i biljettförsäljningen köper en karta med 10 biljetter för 6 euro och så får man ett glas. Sen är det bara att vandra mellan tälten och få sitt glas påfyllt i utbyte mot 1-3 biljetter beroende på vilken sort man vill ha. Man kan också köpa tapas-biljetter för här dricker man inte utan tilltugg. Smidigt system och Cavan är god. Folkfest i dess fulla betydelse.
Avrundar kvällen med en kaffe på ett café. Förundras över att det inte verkar finnas en enda askkopp någonstans i hela stan. Alla slänger sina fimpar precis där man står. I det här fallet står folk INNE på ett café och golvet är fullt av aska och fimpar. Hmmm … Förstår inte det här.
Iväg till en av scenerna där jag skall lyssna på ett band som jag hörde när de hade sound-check. Den basisten kunde verkligen sitt instrument. När jag kommer dit vid 11 snåret visar det sig att de inte skall börja spela förrän en timme senare. Men jag orkar inte mera. Har varit ute i 10 timmar och alla mina sinnen är fulla av intryck, axlarna värker från bärandet på ryggsäcken och fötterna är totalt slut.
Jag ger mig av hemåt och stannar en stund för att prata med nattugglorna i receptionen. En tjej från USA pratar med en kompis via Skype, två killar från Italien letar lägenhet via internet och så jag.
Nu är det måndag morgon och jag har ätit frukost och prata med lite folk. Vi är några som skall ner till stranden för vädret är fint idag. Igår var det 35 grader när klockan var 5 på eftermiddagen och 24 grader när jag åkte hem. Så idag är det bikini på.
En annan sak. Alla ni som inte har laddat ner SKYPE, gör det!
Mina älskade barn, jag saknar er
Och till er andra
Be careful out there
söndag 23 september 2007
Natten till måndag
.... och jag är jättetrött. Titta på bilderna så länge så skriver jag imorgon. Ja, om några timmar idag.
Kramarna går till kudden
Kramarna går till kudden
lördag 22 september 2007
Natten till söndag
Oj, oj, oj!!!
En sådan kväll. Och just den här kvällen tog jag inte med kameran. Men turligt nog är det festival imorgon också.
Så mycket folk så det finns inte! Fullpackat och överallt spelas det musik. Scenerna är strategiskt utlokaliserade för att musiken inte skall blandas och däremellan står det musikanter, underhållare och allt och alla man kan tänka sig som ger ljud ifrån sig.
Står där mitt i vimlet och undrar om det finns någon enda inhemsk Barcelonabo här. Turister överallt verkar det vara för alla går omkring med karta i handen. Så även jag.
Jag har upplevt något som man kallar för eld och djävuls paraden. Först kommer trummorna. Ni vet sådana som bara trummar rytmer som bara inte går att stå stilla till. Sedan kommer djävlar (människor utklädda med horn och allt) och drakar (mest är det barn som går och bär på dem) och alla sprutar de eld i form av fyrverkerier. I broschyren står det ett varningens ord om att man måste bära skyddskläder, hatt och skyddsglasögon om man skall vistas i närheten av paraden.
Föreställ er fyrverkerier som sprutar som en kaskad och vuxna som tar med sig sina barn och ställer sig under kaskaden.
Bredvid detta spektakel står en brandbil parkerad. I Sverige hade brandmännen haft full mundering på redo att ingripa om något skulle hända. Här i Barcelona sitter brandmännen på taket på brandbilen och verkar ta sig en fika. Jag var tvungen att ta en bild med mobilen ´som bevis för annars hade inte ens jag trott på det.
Trummorna dundrar ut sina takter som sprider sig genom kroppen som inte kan stå stilla. Alla rör sig, skrattar, barn gråter och på något sätt är det alldeles galet underbart.
En tapas och öl har det blivit. Många scener har jag besökt och musiken varierar från folk till rock. Alla blir mätta och nöjda verkar det som.
Står i hamnområdet och njuter av en inhemsk grupp som rör min själ och kropp med sin mångsidiga musik. På väg därifrån startar det stora fyrverkeriet med havet som bakgrund. Tydligen är det europas främsta inom pyroteknik som visar upp sig, en varje kväll. Fantastiskt vackert.
Men nu orkar varken jag eller mina fötter mera. Dags att ta metron hemåt. Imorgon är en ny dag med ännu mera festival och då skall jag ha kameran med mig.
Mina barn, jag älskar och saknar er
till er andra
Be careful out there!
En sådan kväll. Och just den här kvällen tog jag inte med kameran. Men turligt nog är det festival imorgon också.
Så mycket folk så det finns inte! Fullpackat och överallt spelas det musik. Scenerna är strategiskt utlokaliserade för att musiken inte skall blandas och däremellan står det musikanter, underhållare och allt och alla man kan tänka sig som ger ljud ifrån sig.
Står där mitt i vimlet och undrar om det finns någon enda inhemsk Barcelonabo här. Turister överallt verkar det vara för alla går omkring med karta i handen. Så även jag.
Jag har upplevt något som man kallar för eld och djävuls paraden. Först kommer trummorna. Ni vet sådana som bara trummar rytmer som bara inte går att stå stilla till. Sedan kommer djävlar (människor utklädda med horn och allt) och drakar (mest är det barn som går och bär på dem) och alla sprutar de eld i form av fyrverkerier. I broschyren står det ett varningens ord om att man måste bära skyddskläder, hatt och skyddsglasögon om man skall vistas i närheten av paraden.
Föreställ er fyrverkerier som sprutar som en kaskad och vuxna som tar med sig sina barn och ställer sig under kaskaden.
Bredvid detta spektakel står en brandbil parkerad. I Sverige hade brandmännen haft full mundering på redo att ingripa om något skulle hända. Här i Barcelona sitter brandmännen på taket på brandbilen och verkar ta sig en fika. Jag var tvungen att ta en bild med mobilen ´som bevis för annars hade inte ens jag trott på det.
Trummorna dundrar ut sina takter som sprider sig genom kroppen som inte kan stå stilla. Alla rör sig, skrattar, barn gråter och på något sätt är det alldeles galet underbart.
En tapas och öl har det blivit. Många scener har jag besökt och musiken varierar från folk till rock. Alla blir mätta och nöjda verkar det som.
Står i hamnområdet och njuter av en inhemsk grupp som rör min själ och kropp med sin mångsidiga musik. På väg därifrån startar det stora fyrverkeriet med havet som bakgrund. Tydligen är det europas främsta inom pyroteknik som visar upp sig, en varje kväll. Fantastiskt vackert.
Men nu orkar varken jag eller mina fötter mera. Dags att ta metron hemåt. Imorgon är en ny dag med ännu mera festival och då skall jag ha kameran med mig.
Mina barn, jag älskar och saknar er
till er andra
Be careful out there!
fredag 21 september 2007
Fredag 21 september 21:53
Oj, har jag ont i fötterna och är mina vadmuskler trötta? Svaret är JA!
Började dagen med sovmorgon. Frukosten serveras mellan 8 och 10 så strax innan 10 var jag där och tog mitt morgonkaffe. En lugn förmiddag eftersom festivalen börjar idag och jag inte skall passa någon tid. Var nere vid receptionen och letade efter några adresser i den detaljerade kartan över Barcelona. Satte mig vid bordet utanför bredvid några ungdomar som pratade om festivalen och var de skulle lyssna på musik. En tjej gick igenom dagens program och berättade att hon skulle lyssna på en grupp som spelar kl 03 inatt. Sa jag att hon är ung? Då har man krafter kvar även 3 på morgonen. Och inte bryr man sig om när sista metron går!
I väg med tågen in till stan. Idag har jag bestämt mig för att ta mig till ett område där jag har mycket att upptäcka. Jag bestämmer mig för att gå dit och på vägen dit kommer jag till universitetet. Ni som har sett filmen ”Capten my capten” och kommer ihåg hur den skolan såg ut kan föreställa er vilken vacker byggnad jag kom till. Små parker och innergårdar som bara låg där och väntade på att avnjutas.
Utanför universitetet på Placa de la Universitat tar jag en lätt lunch på en bar och njuter av folkvimlet.
Vidare mot Placa d’Espanya och in mot ett område som heter Montjuic. På kartan ser det ut att vara ett stort grönområde men ack vad kartan ljuger. Här finns Fonts de Montjuic som har uppvisning varje kväll. En spelande och sjungande fontän. Här finns Museer, Olympia Stadion, Castell de Motjuic, Parc del Migdia ….. det tar aldrig slut. Kommer på mig själv med att jag inte har fotograferat på flera timmar. Så fångad är jag av allt det vackra som finns runt mig.
Ni vet vid det här laget hur dålig jag är på att orientera mig och ni kan bara föreställa mig hur långt jag har gått för att komma rätt. Men tro mig, ibland är brist på orientering en fördel. Hade jag inte gått fel hade jag inte sett så mycket som jag gjort idag. Jag hade inte heller gått så långt kan mina fötter konstatera.
När klockan är 19:40 är det 25 grader i luften och jag är helt slut. Har äntligen kommit till hamnområdet där man håller på med sound-check inför kvällens spelning. De skall inte börja förrän vi 22 – 23 snåret och jag inser att jag inte orkar vänta så länge. Måste sätta mig en stund. Tar mig via La Rambla till Placa Reial där jag hittar EN ledig stol bredvide en cigarrökande herre i snygg kostym. Något kyligt svarar han mig att platsen är ledig och jag ler tacksamt. Fötterna är trötta och strupen är torr.
Placa Reial är ett torg omgärdat att hus. Som en innergård. Otroligt pittoreskt och charmigt och jag är inte den enda turisten som har hittat hit. Och fler blir vi ju längre kvällen lider. Här håller man också på med sound-check inför kvällens spelning men under tiden har man även en liten salsa kurs och line-dance kurs. Jonglörer och trixare underhåller. Jag sitter och tittar, dricker att glas kallt vitt vin och njuter av att finnas i det här sammanhanget. Tittar och betraktar.
Man kan alltid lära sig något. Ikväll har jag lärt mig hur man skall göra om man inte vill att ens cykel skall bli stulen. Man tar helt enkelt med sig sadeln!
Sen finns det vissa saker man aldrig får reda på. Till exempel varför det helt plötsligt blev en ca 30 meter lång kö mitt på torget. Vart skulle de människorna? Hmmm ….
Härligt att få komma ’hem’, ta av sig skorna och ta en kall San Miguel.
Mina barn, jag älskar er
Och till er andra
Be careful out there
Började dagen med sovmorgon. Frukosten serveras mellan 8 och 10 så strax innan 10 var jag där och tog mitt morgonkaffe. En lugn förmiddag eftersom festivalen börjar idag och jag inte skall passa någon tid. Var nere vid receptionen och letade efter några adresser i den detaljerade kartan över Barcelona. Satte mig vid bordet utanför bredvid några ungdomar som pratade om festivalen och var de skulle lyssna på musik. En tjej gick igenom dagens program och berättade att hon skulle lyssna på en grupp som spelar kl 03 inatt. Sa jag att hon är ung? Då har man krafter kvar även 3 på morgonen. Och inte bryr man sig om när sista metron går!
I väg med tågen in till stan. Idag har jag bestämt mig för att ta mig till ett område där jag har mycket att upptäcka. Jag bestämmer mig för att gå dit och på vägen dit kommer jag till universitetet. Ni som har sett filmen ”Capten my capten” och kommer ihåg hur den skolan såg ut kan föreställa er vilken vacker byggnad jag kom till. Små parker och innergårdar som bara låg där och väntade på att avnjutas.
Utanför universitetet på Placa de la Universitat tar jag en lätt lunch på en bar och njuter av folkvimlet.
Vidare mot Placa d’Espanya och in mot ett område som heter Montjuic. På kartan ser det ut att vara ett stort grönområde men ack vad kartan ljuger. Här finns Fonts de Montjuic som har uppvisning varje kväll. En spelande och sjungande fontän. Här finns Museer, Olympia Stadion, Castell de Motjuic, Parc del Migdia ….. det tar aldrig slut. Kommer på mig själv med att jag inte har fotograferat på flera timmar. Så fångad är jag av allt det vackra som finns runt mig.
Ni vet vid det här laget hur dålig jag är på att orientera mig och ni kan bara föreställa mig hur långt jag har gått för att komma rätt. Men tro mig, ibland är brist på orientering en fördel. Hade jag inte gått fel hade jag inte sett så mycket som jag gjort idag. Jag hade inte heller gått så långt kan mina fötter konstatera.
När klockan är 19:40 är det 25 grader i luften och jag är helt slut. Har äntligen kommit till hamnområdet där man håller på med sound-check inför kvällens spelning. De skall inte börja förrän vi 22 – 23 snåret och jag inser att jag inte orkar vänta så länge. Måste sätta mig en stund. Tar mig via La Rambla till Placa Reial där jag hittar EN ledig stol bredvide en cigarrökande herre i snygg kostym. Något kyligt svarar han mig att platsen är ledig och jag ler tacksamt. Fötterna är trötta och strupen är torr.
Placa Reial är ett torg omgärdat att hus. Som en innergård. Otroligt pittoreskt och charmigt och jag är inte den enda turisten som har hittat hit. Och fler blir vi ju längre kvällen lider. Här håller man också på med sound-check inför kvällens spelning men under tiden har man även en liten salsa kurs och line-dance kurs. Jonglörer och trixare underhåller. Jag sitter och tittar, dricker att glas kallt vitt vin och njuter av att finnas i det här sammanhanget. Tittar och betraktar.
Man kan alltid lära sig något. Ikväll har jag lärt mig hur man skall göra om man inte vill att ens cykel skall bli stulen. Man tar helt enkelt med sig sadeln!
Sen finns det vissa saker man aldrig får reda på. Till exempel varför det helt plötsligt blev en ca 30 meter lång kö mitt på torget. Vart skulle de människorna? Hmmm ….
Härligt att få komma ’hem’, ta av sig skorna och ta en kall San Miguel.
Mina barn, jag älskar er
Och till er andra
Be careful out there
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
