Det händer så mycket att jag nästan inte kommer ihåg alla intryck. Pratade med yngsta dottern och hon frågade mig om jag kunde beskriva festivalen. Jag sa till henne att det var som Göteborgs kalaset men tusen gånger värre. Inatt när jag kom ’hem’ och höll på att ladda över bilder från kameran kom Mark från Canada inramlandes efter många öl och lång seg backe upp till vandrarhemmet. Han jämförde folkvimlet på festivalen med en vanlig dag i Calgary. För er som varit i Calgary förstår precis och vi andra kan bara föreställa oss.
Som jag berättat tidigare är det bara att vandra runt på stan för att se olika uppträdanden. Nu börjar jag känna mig lite varm i kläderna och tycker mig hitta utan att hela tiden konsultera kartan. Något som är typiskt Catalanskt är de mänskliga pyramiderna. Ni kan se lite av denna fantastiska uppvisning på bilderna. De som klättrar högst upp på pyramiden är barn som inte kan vara mer är 7-8 år. Fantastiskt! Runt om spelar man Catalansk folkmusik.
En tapas och kall öl för att vila fötterna. La Rambla, som kan jämföras med Avenyn hemma, är fullpackad och förbinder centrum med hamnområdet. I kväll är det tredje och sista kvällen med fyrverkerier i hamnområdet. Jag strosar runt, tittar på byggnader, folk och väntar på att få bevittna fyrverkeriet.
Utmed hamnen har man satt upp tält och här förevisas och avsmakas viner och Cava (champagne). Det går till som så att man i biljettförsäljningen köper en karta med 10 biljetter för 6 euro och så får man ett glas. Sen är det bara att vandra mellan tälten och få sitt glas påfyllt i utbyte mot 1-3 biljetter beroende på vilken sort man vill ha. Man kan också köpa tapas-biljetter för här dricker man inte utan tilltugg. Smidigt system och Cavan är god. Folkfest i dess fulla betydelse.
Avrundar kvällen med en kaffe på ett café. Förundras över att det inte verkar finnas en enda askkopp någonstans i hela stan. Alla slänger sina fimpar precis där man står. I det här fallet står folk INNE på ett café och golvet är fullt av aska och fimpar. Hmmm … Förstår inte det här.
Iväg till en av scenerna där jag skall lyssna på ett band som jag hörde när de hade sound-check. Den basisten kunde verkligen sitt instrument. När jag kommer dit vid 11 snåret visar det sig att de inte skall börja spela förrän en timme senare. Men jag orkar inte mera. Har varit ute i 10 timmar och alla mina sinnen är fulla av intryck, axlarna värker från bärandet på ryggsäcken och fötterna är totalt slut.
Jag ger mig av hemåt och stannar en stund för att prata med nattugglorna i receptionen. En tjej från USA pratar med en kompis via Skype, två killar från Italien letar lägenhet via internet och så jag.
Nu är det måndag morgon och jag har ätit frukost och prata med lite folk. Vi är några som skall ner till stranden för vädret är fint idag. Igår var det 35 grader när klockan var 5 på eftermiddagen och 24 grader när jag åkte hem. Så idag är det bikini på.
En annan sak. Alla ni som inte har laddat ner SKYPE, gör det!
Mina älskade barn, jag saknar er
Och till er andra
Be careful out there
tisdag 25 september 2007
söndag 23 september 2007
Natten till måndag
.... och jag är jättetrött. Titta på bilderna så länge så skriver jag imorgon. Ja, om några timmar idag.
Kramarna går till kudden
Kramarna går till kudden
lördag 22 september 2007
Natten till söndag
Oj, oj, oj!!!
En sådan kväll. Och just den här kvällen tog jag inte med kameran. Men turligt nog är det festival imorgon också.
Så mycket folk så det finns inte! Fullpackat och överallt spelas det musik. Scenerna är strategiskt utlokaliserade för att musiken inte skall blandas och däremellan står det musikanter, underhållare och allt och alla man kan tänka sig som ger ljud ifrån sig.
Står där mitt i vimlet och undrar om det finns någon enda inhemsk Barcelonabo här. Turister överallt verkar det vara för alla går omkring med karta i handen. Så även jag.
Jag har upplevt något som man kallar för eld och djävuls paraden. Först kommer trummorna. Ni vet sådana som bara trummar rytmer som bara inte går att stå stilla till. Sedan kommer djävlar (människor utklädda med horn och allt) och drakar (mest är det barn som går och bär på dem) och alla sprutar de eld i form av fyrverkerier. I broschyren står det ett varningens ord om att man måste bära skyddskläder, hatt och skyddsglasögon om man skall vistas i närheten av paraden.
Föreställ er fyrverkerier som sprutar som en kaskad och vuxna som tar med sig sina barn och ställer sig under kaskaden.
Bredvid detta spektakel står en brandbil parkerad. I Sverige hade brandmännen haft full mundering på redo att ingripa om något skulle hända. Här i Barcelona sitter brandmännen på taket på brandbilen och verkar ta sig en fika. Jag var tvungen att ta en bild med mobilen ´som bevis för annars hade inte ens jag trott på det.
Trummorna dundrar ut sina takter som sprider sig genom kroppen som inte kan stå stilla. Alla rör sig, skrattar, barn gråter och på något sätt är det alldeles galet underbart.
En tapas och öl har det blivit. Många scener har jag besökt och musiken varierar från folk till rock. Alla blir mätta och nöjda verkar det som.
Står i hamnområdet och njuter av en inhemsk grupp som rör min själ och kropp med sin mångsidiga musik. På väg därifrån startar det stora fyrverkeriet med havet som bakgrund. Tydligen är det europas främsta inom pyroteknik som visar upp sig, en varje kväll. Fantastiskt vackert.
Men nu orkar varken jag eller mina fötter mera. Dags att ta metron hemåt. Imorgon är en ny dag med ännu mera festival och då skall jag ha kameran med mig.
Mina barn, jag älskar och saknar er
till er andra
Be careful out there!
En sådan kväll. Och just den här kvällen tog jag inte med kameran. Men turligt nog är det festival imorgon också.
Så mycket folk så det finns inte! Fullpackat och överallt spelas det musik. Scenerna är strategiskt utlokaliserade för att musiken inte skall blandas och däremellan står det musikanter, underhållare och allt och alla man kan tänka sig som ger ljud ifrån sig.
Står där mitt i vimlet och undrar om det finns någon enda inhemsk Barcelonabo här. Turister överallt verkar det vara för alla går omkring med karta i handen. Så även jag.
Jag har upplevt något som man kallar för eld och djävuls paraden. Först kommer trummorna. Ni vet sådana som bara trummar rytmer som bara inte går att stå stilla till. Sedan kommer djävlar (människor utklädda med horn och allt) och drakar (mest är det barn som går och bär på dem) och alla sprutar de eld i form av fyrverkerier. I broschyren står det ett varningens ord om att man måste bära skyddskläder, hatt och skyddsglasögon om man skall vistas i närheten av paraden.
Föreställ er fyrverkerier som sprutar som en kaskad och vuxna som tar med sig sina barn och ställer sig under kaskaden.
Bredvid detta spektakel står en brandbil parkerad. I Sverige hade brandmännen haft full mundering på redo att ingripa om något skulle hända. Här i Barcelona sitter brandmännen på taket på brandbilen och verkar ta sig en fika. Jag var tvungen att ta en bild med mobilen ´som bevis för annars hade inte ens jag trott på det.
Trummorna dundrar ut sina takter som sprider sig genom kroppen som inte kan stå stilla. Alla rör sig, skrattar, barn gråter och på något sätt är det alldeles galet underbart.
En tapas och öl har det blivit. Många scener har jag besökt och musiken varierar från folk till rock. Alla blir mätta och nöjda verkar det som.
Står i hamnområdet och njuter av en inhemsk grupp som rör min själ och kropp med sin mångsidiga musik. På väg därifrån startar det stora fyrverkeriet med havet som bakgrund. Tydligen är det europas främsta inom pyroteknik som visar upp sig, en varje kväll. Fantastiskt vackert.
Men nu orkar varken jag eller mina fötter mera. Dags att ta metron hemåt. Imorgon är en ny dag med ännu mera festival och då skall jag ha kameran med mig.
Mina barn, jag älskar och saknar er
till er andra
Be careful out there!
fredag 21 september 2007
Fredag 21 september 21:53
Oj, har jag ont i fötterna och är mina vadmuskler trötta? Svaret är JA!
Började dagen med sovmorgon. Frukosten serveras mellan 8 och 10 så strax innan 10 var jag där och tog mitt morgonkaffe. En lugn förmiddag eftersom festivalen börjar idag och jag inte skall passa någon tid. Var nere vid receptionen och letade efter några adresser i den detaljerade kartan över Barcelona. Satte mig vid bordet utanför bredvid några ungdomar som pratade om festivalen och var de skulle lyssna på musik. En tjej gick igenom dagens program och berättade att hon skulle lyssna på en grupp som spelar kl 03 inatt. Sa jag att hon är ung? Då har man krafter kvar även 3 på morgonen. Och inte bryr man sig om när sista metron går!
I väg med tågen in till stan. Idag har jag bestämt mig för att ta mig till ett område där jag har mycket att upptäcka. Jag bestämmer mig för att gå dit och på vägen dit kommer jag till universitetet. Ni som har sett filmen ”Capten my capten” och kommer ihåg hur den skolan såg ut kan föreställa er vilken vacker byggnad jag kom till. Små parker och innergårdar som bara låg där och väntade på att avnjutas.
Utanför universitetet på Placa de la Universitat tar jag en lätt lunch på en bar och njuter av folkvimlet.
Vidare mot Placa d’Espanya och in mot ett område som heter Montjuic. På kartan ser det ut att vara ett stort grönområde men ack vad kartan ljuger. Här finns Fonts de Montjuic som har uppvisning varje kväll. En spelande och sjungande fontän. Här finns Museer, Olympia Stadion, Castell de Motjuic, Parc del Migdia ….. det tar aldrig slut. Kommer på mig själv med att jag inte har fotograferat på flera timmar. Så fångad är jag av allt det vackra som finns runt mig.
Ni vet vid det här laget hur dålig jag är på att orientera mig och ni kan bara föreställa mig hur långt jag har gått för att komma rätt. Men tro mig, ibland är brist på orientering en fördel. Hade jag inte gått fel hade jag inte sett så mycket som jag gjort idag. Jag hade inte heller gått så långt kan mina fötter konstatera.
När klockan är 19:40 är det 25 grader i luften och jag är helt slut. Har äntligen kommit till hamnområdet där man håller på med sound-check inför kvällens spelning. De skall inte börja förrän vi 22 – 23 snåret och jag inser att jag inte orkar vänta så länge. Måste sätta mig en stund. Tar mig via La Rambla till Placa Reial där jag hittar EN ledig stol bredvide en cigarrökande herre i snygg kostym. Något kyligt svarar han mig att platsen är ledig och jag ler tacksamt. Fötterna är trötta och strupen är torr.
Placa Reial är ett torg omgärdat att hus. Som en innergård. Otroligt pittoreskt och charmigt och jag är inte den enda turisten som har hittat hit. Och fler blir vi ju längre kvällen lider. Här håller man också på med sound-check inför kvällens spelning men under tiden har man även en liten salsa kurs och line-dance kurs. Jonglörer och trixare underhåller. Jag sitter och tittar, dricker att glas kallt vitt vin och njuter av att finnas i det här sammanhanget. Tittar och betraktar.
Man kan alltid lära sig något. Ikväll har jag lärt mig hur man skall göra om man inte vill att ens cykel skall bli stulen. Man tar helt enkelt med sig sadeln!
Sen finns det vissa saker man aldrig får reda på. Till exempel varför det helt plötsligt blev en ca 30 meter lång kö mitt på torget. Vart skulle de människorna? Hmmm ….
Härligt att få komma ’hem’, ta av sig skorna och ta en kall San Miguel.
Mina barn, jag älskar er
Och till er andra
Be careful out there
Började dagen med sovmorgon. Frukosten serveras mellan 8 och 10 så strax innan 10 var jag där och tog mitt morgonkaffe. En lugn förmiddag eftersom festivalen börjar idag och jag inte skall passa någon tid. Var nere vid receptionen och letade efter några adresser i den detaljerade kartan över Barcelona. Satte mig vid bordet utanför bredvid några ungdomar som pratade om festivalen och var de skulle lyssna på musik. En tjej gick igenom dagens program och berättade att hon skulle lyssna på en grupp som spelar kl 03 inatt. Sa jag att hon är ung? Då har man krafter kvar även 3 på morgonen. Och inte bryr man sig om när sista metron går!
I väg med tågen in till stan. Idag har jag bestämt mig för att ta mig till ett område där jag har mycket att upptäcka. Jag bestämmer mig för att gå dit och på vägen dit kommer jag till universitetet. Ni som har sett filmen ”Capten my capten” och kommer ihåg hur den skolan såg ut kan föreställa er vilken vacker byggnad jag kom till. Små parker och innergårdar som bara låg där och väntade på att avnjutas.
Utanför universitetet på Placa de la Universitat tar jag en lätt lunch på en bar och njuter av folkvimlet.
Vidare mot Placa d’Espanya och in mot ett område som heter Montjuic. På kartan ser det ut att vara ett stort grönområde men ack vad kartan ljuger. Här finns Fonts de Montjuic som har uppvisning varje kväll. En spelande och sjungande fontän. Här finns Museer, Olympia Stadion, Castell de Motjuic, Parc del Migdia ….. det tar aldrig slut. Kommer på mig själv med att jag inte har fotograferat på flera timmar. Så fångad är jag av allt det vackra som finns runt mig.
Ni vet vid det här laget hur dålig jag är på att orientera mig och ni kan bara föreställa mig hur långt jag har gått för att komma rätt. Men tro mig, ibland är brist på orientering en fördel. Hade jag inte gått fel hade jag inte sett så mycket som jag gjort idag. Jag hade inte heller gått så långt kan mina fötter konstatera.
När klockan är 19:40 är det 25 grader i luften och jag är helt slut. Har äntligen kommit till hamnområdet där man håller på med sound-check inför kvällens spelning. De skall inte börja förrän vi 22 – 23 snåret och jag inser att jag inte orkar vänta så länge. Måste sätta mig en stund. Tar mig via La Rambla till Placa Reial där jag hittar EN ledig stol bredvide en cigarrökande herre i snygg kostym. Något kyligt svarar han mig att platsen är ledig och jag ler tacksamt. Fötterna är trötta och strupen är torr.
Placa Reial är ett torg omgärdat att hus. Som en innergård. Otroligt pittoreskt och charmigt och jag är inte den enda turisten som har hittat hit. Och fler blir vi ju längre kvällen lider. Här håller man också på med sound-check inför kvällens spelning men under tiden har man även en liten salsa kurs och line-dance kurs. Jonglörer och trixare underhåller. Jag sitter och tittar, dricker att glas kallt vitt vin och njuter av att finnas i det här sammanhanget. Tittar och betraktar.
Man kan alltid lära sig något. Ikväll har jag lärt mig hur man skall göra om man inte vill att ens cykel skall bli stulen. Man tar helt enkelt med sig sadeln!
Sen finns det vissa saker man aldrig får reda på. Till exempel varför det helt plötsligt blev en ca 30 meter lång kö mitt på torget. Vart skulle de människorna? Hmmm ….
Härligt att få komma ’hem’, ta av sig skorna och ta en kall San Miguel.
Mina barn, jag älskar er
Och till er andra
Be careful out there
torsdag 20 september 2007
Torsdag 20 september 18:51
Kväll. Jag är riktigt trött men det är nog bäst att jag håller mig uppe lite till. Annars är det nog risk att jag vaknar okristligt tidigt imorgon och inte kan somna om.
Klockan ringde 08:00 imorse och jag funderade en stund på om jag skulle strunta i den. Nej, idag börjar utforskandet och får inte sovas bort. Dusch, påklädning och frukost. Idag var det en annan typ av ’bakelse’ till frukost. Även den överdragen med choklad. Hmmm ..
Ner för backen till tågstationen går jag med raska och förväntansfulla steg. Nu skall jag köpa 10-kort till tåget (egentligen Metron) och då skall jag förstå vad det står på apparaten. Turligt nog finns det jättefina bilder man kan titta på. Väl på perrongen inser jag vilka mina sämre sidor är. Att orientera mig och att komma ihåg namn! Fram med mobilen och skriva upp namnet på stationen så jag vet var jag skall av och vilken linje jag skall åka med. Puh! Tur att det finns hjälpmedel.. Lugnad av min list sätter jag mig och pustar. Tills jag kommer på att står på fel sida. Jag skall ju in TILL Barcelona och då gäller det att skynda till andra sidan. Puh! Igen! Ja, ja, man kan inte vara bra på allt!
Linje S1’s slutstation är Placa Catalunia och mera centralt kan man inte komma. Kartan har jag framme och kameran hängande på magen. Snacka om turist!! Kollar kartan och börjar gå. Egentligen spelar det ingen roll vart. Här finns så mycket att se men jag bestämmer mig för at gå mot hamnen. Efter en stund inser jag att jag går åt fel håll. Hi hi, orienteringen igen.
Efter en stund ser jag en fasad som är annorlunda mot de övriga och på gatan står det en massa människor och fotograferar. Det visar sig vara Casa Batlló som den berömde Gaudí har renoverat. Yes! Detta är ju ett måste!
Mycket fascinerande, inspirerande och utan tvekan annorlunda. En mycket tänkande man måste han ha varit den där Gaudí och ungefär 100 år före sin tid. Jag tar en runda i huset och bara insuper och fotograferar innan jag tar en runda till för att höra vad den inspelade guiden har att berätta.
Nu tar jag en välbehövlig promenad ner mot hamnen. Skönt att få röra på sig. Sätter mig en stund och tittar på folk. Det är inte så svårt att se vilka som är turister och inte. Här är man välklädd. Många snygga kostymer och många kvinnliga kvinnor. Och jättemånga av dem åker vespa eller motorcykel. Det går undan och jag kan inte låta bli att undra om de har tänkt på vad som händer med en kostymklädd kropp vid en eventuell olycka. Snygga är de i alla fall.
Hamnen. Här har jag att göra minst en dag så jag tar en promenad ut på en pir där det längst bort finns ett shoppingcenter. Piren är med andra ord stor.
En så fantastiskt vacker stad som håller på att förbereda sig inför festivalen som kommer att gå av stapeln imorgon. Det byggs musikscener och tält överallt. En dam berättade för mig att det kommer att vara typiska Catalanska fyrverkerier också. Detta kan jag bara inte missa.
Tillbaka med tåget och jag känner att vadmusklerna är trötta och trampdynorna välanvända. En kall San Miguel blir det.
Mina älskade barn, jag saknar er!
Till er andra
Be careful out there
Klockan ringde 08:00 imorse och jag funderade en stund på om jag skulle strunta i den. Nej, idag börjar utforskandet och får inte sovas bort. Dusch, påklädning och frukost. Idag var det en annan typ av ’bakelse’ till frukost. Även den överdragen med choklad. Hmmm ..
Ner för backen till tågstationen går jag med raska och förväntansfulla steg. Nu skall jag köpa 10-kort till tåget (egentligen Metron) och då skall jag förstå vad det står på apparaten. Turligt nog finns det jättefina bilder man kan titta på. Väl på perrongen inser jag vilka mina sämre sidor är. Att orientera mig och att komma ihåg namn! Fram med mobilen och skriva upp namnet på stationen så jag vet var jag skall av och vilken linje jag skall åka med. Puh! Tur att det finns hjälpmedel.. Lugnad av min list sätter jag mig och pustar. Tills jag kommer på att står på fel sida. Jag skall ju in TILL Barcelona och då gäller det att skynda till andra sidan. Puh! Igen! Ja, ja, man kan inte vara bra på allt!
Linje S1’s slutstation är Placa Catalunia och mera centralt kan man inte komma. Kartan har jag framme och kameran hängande på magen. Snacka om turist!! Kollar kartan och börjar gå. Egentligen spelar det ingen roll vart. Här finns så mycket att se men jag bestämmer mig för at gå mot hamnen. Efter en stund inser jag att jag går åt fel håll. Hi hi, orienteringen igen.
Efter en stund ser jag en fasad som är annorlunda mot de övriga och på gatan står det en massa människor och fotograferar. Det visar sig vara Casa Batlló som den berömde Gaudí har renoverat. Yes! Detta är ju ett måste!
Mycket fascinerande, inspirerande och utan tvekan annorlunda. En mycket tänkande man måste han ha varit den där Gaudí och ungefär 100 år före sin tid. Jag tar en runda i huset och bara insuper och fotograferar innan jag tar en runda till för att höra vad den inspelade guiden har att berätta.
Nu tar jag en välbehövlig promenad ner mot hamnen. Skönt att få röra på sig. Sätter mig en stund och tittar på folk. Det är inte så svårt att se vilka som är turister och inte. Här är man välklädd. Många snygga kostymer och många kvinnliga kvinnor. Och jättemånga av dem åker vespa eller motorcykel. Det går undan och jag kan inte låta bli att undra om de har tänkt på vad som händer med en kostymklädd kropp vid en eventuell olycka. Snygga är de i alla fall.
Hamnen. Här har jag att göra minst en dag så jag tar en promenad ut på en pir där det längst bort finns ett shoppingcenter. Piren är med andra ord stor.
En så fantastiskt vacker stad som håller på att förbereda sig inför festivalen som kommer att gå av stapeln imorgon. Det byggs musikscener och tält överallt. En dam berättade för mig att det kommer att vara typiska Catalanska fyrverkerier också. Detta kan jag bara inte missa.
Tillbaka med tåget och jag känner att vadmusklerna är trötta och trampdynorna välanvända. En kall San Miguel blir det.
Mina älskade barn, jag saknar er!
Till er andra
Be careful out there
onsdag 19 september 2007
Onsdag 19 september 13:52
13:52 på den lokala restaurangen. Det är varmt i solen och den kalla Estrella är god. Jag har aldrig varit på Spanska fastlandet tidigare så det återstår att ta reda på en hel del.
Har skolorna börjat, var finns del lokala affären, varför tittar kyparen så oförstående på mig när jag säger att jag inte vill ha en trerätters lunch eller var finns alla människor?
Jag har gått ner för den långa backen från InOut som vandrarhemmet heter för att orientera mig i grannskapet. Tågstationen är det första jag kommer till och bilar står parkerade på alla möjliga och omöjliga små ytor. Kan väl gissa att det är pendlarna som utnyttjar varje centimeter av gatan. Jag ser ganska många hus som klättrar uppför sluttningarna, alla inhägnade med höga järnstaket och alla individuellt och mycket personligt utsmyckade.
Här måste jag ju hitta någon lite affär för att proviantera så jag går över huvudgatan och börjar långsamt vandra mot det som skulle kunna benämnas som ’byn’. Det är disigt vilket gör att värmen känns ännu mera påtaglig. Ser en byggnad som ser ut skola eller förskola med lekplats bredvid som är helt öde och tom. Skolorna kan inte ha börjat ännu. Jag måste fråga någon. Även här, precis som på Gran Canaria hittar jag de sju dvärgarna vakandes runt vart och vartannat hus. Hmmm.
Efter att ha gått runt en halvtimme har jag inte hittat något annat än den lokala restaurangen. Jag kan inte låta bli att fascineras av allt ’bling-bling’ som utgör utsmyckningen av och i lokalen. Det är rena julafton med toner av glitter och ännu mera glitter. Jag som är en sparsmakare av utsmyckningar kan tycka det blir LITE för mycket. Det här fenomenet såg jag när jag var på Sicilien också dör jag besökte kyrkan i en lilla byn uppe i bergen. Madonnan höll i ett elektriskt stearinljus som hela tiden blinkade hysteriskt i olika färger. Puh!
Kyparen, en mycket vänlig man om man jämför med busschauffören jag åkte med inatt från Girona som föste och domderade oss passagerare som om vore vi en skock får, ger mig menyn och pekar ut dagens rätter. Trots mina obefintliga kunskaper i spanska lyckas jag lista ut att det är en trerätters lunch och inser att så mycket mat kan jag inte få i mig. En god soppa skulle sitta fint i den här värmen säger jag och han tittar på mig med uppspärrade ögon och frågar: Bara soppa? Ja, svarar jag varpå jag till svar får en mycket talande skakning på huvudet med tillhörande mungipe-uttryck som tydligt säger hur konstig jag är.
En timme senare har jag ätit en delikat kycklingsoppa och jag känner mig så nöjd. Strax skall jag promenera hem uppför ’evighetsbacken’ som jag tror den kommer att kännas.
Tänker på er älskade barn
och till er andra
Be careful out there
Har skolorna börjat, var finns del lokala affären, varför tittar kyparen så oförstående på mig när jag säger att jag inte vill ha en trerätters lunch eller var finns alla människor?
Jag har gått ner för den långa backen från InOut som vandrarhemmet heter för att orientera mig i grannskapet. Tågstationen är det första jag kommer till och bilar står parkerade på alla möjliga och omöjliga små ytor. Kan väl gissa att det är pendlarna som utnyttjar varje centimeter av gatan. Jag ser ganska många hus som klättrar uppför sluttningarna, alla inhägnade med höga järnstaket och alla individuellt och mycket personligt utsmyckade.
Här måste jag ju hitta någon lite affär för att proviantera så jag går över huvudgatan och börjar långsamt vandra mot det som skulle kunna benämnas som ’byn’. Det är disigt vilket gör att värmen känns ännu mera påtaglig. Ser en byggnad som ser ut skola eller förskola med lekplats bredvid som är helt öde och tom. Skolorna kan inte ha börjat ännu. Jag måste fråga någon. Även här, precis som på Gran Canaria hittar jag de sju dvärgarna vakandes runt vart och vartannat hus. Hmmm.
Efter att ha gått runt en halvtimme har jag inte hittat något annat än den lokala restaurangen. Jag kan inte låta bli att fascineras av allt ’bling-bling’ som utgör utsmyckningen av och i lokalen. Det är rena julafton med toner av glitter och ännu mera glitter. Jag som är en sparsmakare av utsmyckningar kan tycka det blir LITE för mycket. Det här fenomenet såg jag när jag var på Sicilien också dör jag besökte kyrkan i en lilla byn uppe i bergen. Madonnan höll i ett elektriskt stearinljus som hela tiden blinkade hysteriskt i olika färger. Puh!
Kyparen, en mycket vänlig man om man jämför med busschauffören jag åkte med inatt från Girona som föste och domderade oss passagerare som om vore vi en skock får, ger mig menyn och pekar ut dagens rätter. Trots mina obefintliga kunskaper i spanska lyckas jag lista ut att det är en trerätters lunch och inser att så mycket mat kan jag inte få i mig. En god soppa skulle sitta fint i den här värmen säger jag och han tittar på mig med uppspärrade ögon och frågar: Bara soppa? Ja, svarar jag varpå jag till svar får en mycket talande skakning på huvudet med tillhörande mungipe-uttryck som tydligt säger hur konstig jag är.
En timme senare har jag ätit en delikat kycklingsoppa och jag känner mig så nöjd. Strax skall jag promenera hem uppför ’evighetsbacken’ som jag tror den kommer att kännas.
Tänker på er älskade barn
och till er andra
Be careful out there
Onsdag 19 september 10:38
Jag måste konstatera att alla erfarenheter är spännande. Efteråt i alla fall.
Mitt i natten checkar jag in på vandrarhemmet, får min nyckel och går till nästa byggnad där mitt rum nr 9 finns. Jag har säng 908 (10 sängar i varje rum). Alla koridorer är så där starkt och obarmhärtigt upplysta, det är tyst. Här står jag med min packning och inser att jag måste leta upp en av tio sängar i mörkret. Hi hi. Ja det kan ju bli spänande. Speciellt med tanke på att det är blandad sovsal. Jag tar fram sängkläderna ur ryggsäcken innan jag går in för att det skall gå så smidigt som möjligt.
Jag hittar en sovplats som verkar vara ledig, krånglar mig upp i mörkret och så skall man koppla av och sova. HA! Klarvaken när klockan är 3 på morgonen.
Går upp vid ni0 för att få i mig frukost som visar sig bestå av någon sorts sockerkaks/bröd överdragen med choklad och en baguette med salami eller ost. Persika ingår också. Och det underbara kaffet. Inte en grönsak så långt ögat når.
På väg ner till receptionen för att fixa nykel till skåpet ser jag familjen vildsvin gå omkring och äta sin frukost. Två meter ifrån mig.
Nu skal jag göra mig hemmastadd i och runt mitt nya och temporära 'hem'.
Mina älskade barn, jag saknar er!
Till er andra
Be careful out there
Mitt i natten checkar jag in på vandrarhemmet, får min nyckel och går till nästa byggnad där mitt rum nr 9 finns. Jag har säng 908 (10 sängar i varje rum). Alla koridorer är så där starkt och obarmhärtigt upplysta, det är tyst. Här står jag med min packning och inser att jag måste leta upp en av tio sängar i mörkret. Hi hi. Ja det kan ju bli spänande. Speciellt med tanke på att det är blandad sovsal. Jag tar fram sängkläderna ur ryggsäcken innan jag går in för att det skall gå så smidigt som möjligt.
Jag hittar en sovplats som verkar vara ledig, krånglar mig upp i mörkret och så skall man koppla av och sova. HA! Klarvaken när klockan är 3 på morgonen.
Går upp vid ni0 för att få i mig frukost som visar sig bestå av någon sorts sockerkaks/bröd överdragen med choklad och en baguette med salami eller ost. Persika ingår också. Och det underbara kaffet. Inte en grönsak så långt ögat når.
På väg ner till receptionen för att fixa nykel till skåpet ser jag familjen vildsvin gå omkring och äta sin frukost. Två meter ifrån mig.
Nu skal jag göra mig hemmastadd i och runt mitt nya och temporära 'hem'.
Mina älskade barn, jag saknar er!
Till er andra
Be careful out there
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
